Natoansökan Det var ett misstag från svensk sida att sätta sig ned vid förhandlingsbordet med turkiska företrädare. Motparten borde i stället ha varit alliansens kollektiv och inte en enskild medlem. Krav på utlämning av kurder och leverans av vapen till Turkiet måste avfärdas med all tydlighet. Det skriver Thomas Hammarberg och Göran Eriksson.
Att kurderna nu utpekas av den turkiska regimen som terrorister kommer inte som en överraskning. Den period då den nuvarande presidenten Erdoğan sökte samförstånd med kurdiska grupper blev inte långvarig. Sedan flera år har han stämplat kurder som kriminella motståndare. Det som är nytt är att han nu söker Natos stöd för sin anti-kurdiska politik. Sveriges och Finlands medlemsansökningar kom därmed i kläm.
Den slitna bilden om att förhandlingar måste leda till kompromisser, om att det handlar om att ge och ta, är en omöjlighet i detta fall.
Erdoğan använder nu det faktum att den kurdiska organisationen PKK har terrorstämplats inom EU som argument för sina krav mot Sverige/Finland. Men de kurdiska organisationer som konkret hotas av den turkiska kampanjen är inte terrorstämplade av något internationellt organ.
En av de hotade kurdiska rörelserna är YPG som har sitt säte i norra Syrien. Den blev tidigare känd för sina framgångsrika strider mot IS-terroristerna. Den fick då stöd av amerikanskt flyg men förlorade många soldater under de striderna.
Varken EU eller USA har klassat YPG som en terroristorganisation. Erdoğan uppges emellertid nu förbereda en ny intervention i norra Syrien med avsikt att slå till mot YPG.
Det är i det ljuset man måste se hans krav på militär utrustning också från Sverige.
Den andra organisationen som nu hotas av förtrycket är ett parti i det turkiska parlamentet. Det partiet, HDP, det kurdiska arbetarpartiet, är den kurdiska rösten i parlamentet. Det fick i det senaste parlamentsvalet dryga tio procent av rösterna och är det näste största oppositionspartiet. Flera medlemmar, inklusive parlamentariker och en partiledare har åtalats och fängslats.
En juridisk process har inletts mot partiet som helhet med den uppenbara avsikten att få partiet bannlyst och därmed förhindrat från att sälla upp i valet nästa år. Till bilden hör också att flera kurder som i de senaste lokalvalen fick väljarnas stöd att bli borgmästare därefter förhindrades från att ta den rollen det att regimen ingripit.
Sanningen är att själva rättssamhället vacklar i dagens Turkiet. Europadomstolen för mänskliga rättigheter har fällt Turkiet i uppmärksammade mål men det har inte lett till några rättelser eller förbättringar. Det är inte bara kurder som drabbats, andra medborgare som varit kritiska mot regimen har också utsatts, däribland flera journalister. En del av de som kommit till Sverige har flytt undan förföljelserna och hot om frihetsberövande. De är flyktingar i djupare mening. Krav på att de skulle utlämnas måste avfärdas med all tydlighet.
Lika orimlig är tanken att vi skulle leverera vapenresurser för att underlätta en ny turkisk invasion i norra Syrien mot kurderna där – därför att Erdoğan hävdar att de är terrorister.
Den slitna bilden om att förhandlingar måste leda till kompromisser, om att det handlar om att ge och ta, är en omöjlighet i detta fall. Det var ett misstag från svensk sida (och finsk) att sätta sig ned vid förhandlingsbordet med turkiska företrädare. Motparten borde i stället ha varit alliansens kollektiv, men inte en enskild medlem.
En djupt allvarlig konsekvens av denna situation är att oro börja spridas bland kurder och även andra med turkisk bakgrund i vårt land. Detta borde verkligen ha undvikits.
Thomas Hammarberg, före detta kommissionär för mänskliga rättigheter i Europarådet
Göran Eriksson, före detta chef på ABF Stockholm.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
