ledare Stefan Löfvens sommartal innehöll både solidaritet och jämlikhet. Ett budskap om att Sverige måste hålla ihop. Men frågan är om det räcker för att vända misstro till framtidshopp?
Statsministern höll sitt sommartal i folkparken i bruksorten Björneborg. Björneborg ligger i typisk glesbygd i Värmlands inland, mittemellan Kristinehamn och Degerfors.
Det är en klassisk folkpark. En stor scen, träbodar för tombola och korvförsäljning. En vacker rödtimrad dansbana med vita knutar. En gång i tiden spelade ABBA här, nu är det Rock ’n’ Roll on Tour som lockar folk till parken. Under sommaren är det motorträff med blanka veteranbilar i Folkets Park varje måndagskväll.
Platsen är säkert vald för att vi ska känna igen oss. Så många av oss har en relation till en folkets park bland skira sommarbjörkar. Även vi storstadsbor: många av oss har ju precis flyttat till stan, ännu fler drömmer om att återvända till hemorten en dag. Folkets park är bakluckeloppis, dans kring midsommarstången, idrottsklubben städar efter pensionärsdansen på torsdagar. Vi känner doften av bryggkaffe och korv med bröd.
I Gula Västarnas tid framstår det som en politisk ödesfråga att ge människor på alla orter, överallt i Sverige anledning att känna framtidstro.
Det är en utmärkt inramning för ett tal som handlar om att Sverige måste hålla ihop. I Gula Västarnas tid framstår det som en politisk ödesfråga att ge människor på alla orter, överallt i Sverige anledning att känna framtidstro. Att Folkets Park ska öppna för ännu en säsong. Att ortens fotbollslag ska hålla sig kvar i serien, att skolan och macken håller öppet, och att det inte ska bli för långt till varken äldreboendet eller närmsta BB. Att jobben blir kvar på orten.
Framtidstro handlar om att kunna flytta om man vill. Men inte vara tvungen att flytta för att kunna leva ett bra liv. Alla ska kunna bli sitt bästa jag, som Stefan Löfven uttrycker det. Oavsett var man bor i landet. Och välfärden är grunden för den trygghet som bygger framtidstro, för enskilda människor och hela bygder.
Det är kommunerna som står för det mesta av välfärden. Skolan, vården, omsorgen. Därför är det bra att statsministern kom till Björneborg med ett löfte om att öka omfördelningen mellan rika och fattiga kommuner, och mellan rika och fattiga landsting och regioner. En satsning utöver de redan utlovade välfärdsmiljarderna. Förslaget som lanserades i Björneborg är att öka den så kallade kostnadsutjämningen, en del av det kommunala utjämningssystemet. Konkret handlar det om en ökning med 1,8 miljarder från dagens 9,7 till 11,5 miljarder kronor. Mest får landstingen: där ökar omfördelningen från 2,2 till 3 miljarder kronor. Det är pengar som tas från Stockholm och hamnar i orter som Björneborg.
Socialdemokraterna vill att utjämningen ska ta större hänsyn till om ett område är glesbefolkat. Om landstinget har svårt att rekrytera, om stora avstånd gör att det blir få barn per skola och långt att åka för personalen i hemtjänsten. Men de vill också ta mer hänsyn till socioekonomiska faktorer, som att en större andel av befolkningen har kort utbildning, låg inkomst och dålig hälsa.
Det är ett bra förslag. I väntan på en oundviklig skattereform är det konkret och hoppingivande. Liksom Stefan Löfvens sommartal innehåller förslaget både solidaritet och jämlikhet, och är befriande fritt från vår tids tröttsamma rop på repression och hårdare tag. Men frågan är om 1,8 miljarder räcker för att vända misstro till framtidshopp.
Det är dyrt att göra skillnad i människors liv. Dessutom finns det en skuld att betala av. Välfärden har varit underfinansierad sedan 1990-talet. Skulden är värken i rygg och axlar som byggts upp under åren med för få kollegor. Skulden är drogproblem som blivit värre av att ingen haft tid med förebyggande arbete. Skulden är renoveringsbehov som vuxit när man tvingats spara in på underhåll och städning. Skulden är politiskt missnöje, det gäller att agera innan det växlas in i en destruktiv röst på SD.
Björkarna i Björneborgs Folkets Park är sensommargröna. Än syns inget av hösten, men snart kommer den och färgar löven gula, lika säkert som att högkonjunkturen förbyts i lågkonjunktur. Snarare förr än senare.
Hur står kommunerna rustade då? När ökande arbetslöshet gröper ur skatteintäkterna? Om ortens största arbetsgivare, som Scania Steel i Björneborg, måste slå igen? Mandatperioden är som sommaren. Kort.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
