När Irland i dag för andra gången ska folkomrösta om landet ska godkänna Lissabonfördraget lutar det åt ett ja. Men vad är det irländarna i så fall säger ja till? Fördraget ger på pappret möjlighet till ett starkare och mer beslutfört Europa. För det EU som finns i dag är i praktiken en allt svagare och ofta kluven röst på den globala arenan.
En bild av detta är utslaget i EG-domstolen häromveckan, dit Polen och Estland klagat, för att de vill släppa ut mer koldioxid utöver de ramar kommissionen har gett dem. Nu slår domstolen fast att kommissionen har överskridit sina befogenheter. Det är de 27 länderna själva som ska sätta sina klimatmål, inte kommissionen, menar EU:s högsta jurister. Utslaget är en torped mot EU:s ambitioner i klimatfrågan.
De mål som unionen har satt upp är visserligen helt otillräckliga i en värld där temperaturhöjningen går fortare än forskare tidigare har trott. Men EU-målen har ändå framstått som tongivande jämfört med USA:s, Kinas och Indiens passivitet.
Hur ska hädanefter Fredrik Reinfeldt som EU:s ordförande med någon slags trovärdighet kunna uppmana Barack Obama att ta ansvar i klimatfrågan, om EU:s egna mål faller samman som ett korthus och det blir den resandes ensak hur mycket koldioxid man ska släppa ut? Och det redan skakiga europeiska systemet av handel med utsläppsrätter hotas efter domstolens utslag av kollaps.
När vi svenskar för 15 år sedan röstade om att vi skulle bli medlemmar av EU, var för många miljön den allt avgörande faktorn. Överstatliga beslut var vi väl inte så förtjusta i, men på miljöområdet var det lätt att begripa att där skulle det komma att behövas, behov som ju knappast har minskat sedan dess.
Men de allt mer akuta ropen på handling och beslutskraft försvinner i den labyrint av särintressen som finns i Bryssel och återspeglas inte i de svaga, ängsliga regeringarna i de olika EU-länderna. Som Timothy Garton Ash påpekar i the Guardian var Tyskland en gång i världen en respekterad och ibland fruktad röst i världen. Nu var det knappt en notis i de globala medierna att landet höll val häromveckan.
Europa är – med Garton Ashs beskrivning – som ett förvuxet Schweiz, dästa, post-politiska länder, som någon gång hoar som ett gökur, men i grunden är oförmögna att ta tag i framtidsfrågorna, att reformera klimatet och bygga om de ekonomiska systemen. Ett nej av Irland till Lissabonfördraget spär på den oförmågan. Blir det ett ja kan det ge oss en smal strimma av hopp.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
