Visst är de europeiska ledarnas lösa utfästelser ett steg i rätt riktning. Men de måste matchas med konkreta åtgärder.
”Varför tar Europa emot oss som flyktingar, när ni struntar i hur vi tar oss hit?”. Det frågar en syrisk kvinna i Amnesty Internationals nya kartläggning av de övergrepp som sker mot hundratusentals flyktingar på väg genom ett laglöst Libyen. En bra fråga.
”Libyen är fullt av grymhet” heter rapporten och den är skakande läsning. Landet har sedan den Natoledda militärinventionen 2011 gått mot ökat sönderfall. Landets två regeringar, en lång rad milisgrupper och jihadistgrupper som Islamiska Staten kämpar alla mot varandra.
I kläm sitter flyktingarna, många av dem afrikaner från söder om Sahara, men också syrier och bangladeshier.
För Amnesty vittnar de om systematisk tortyr, kidnappningar, gruppvåldtäkter och tvångsarbete. En man från Gambia säger att libyerna har återinfört slaveriet. Och det är 1700- och 1800-talens transatlantiska slavhandel man kommer att tänka på, snarare än Åsa Romsons Auschwitz, när man läser om piskstraffen, svälten och massdöden på båtarna över Medelhavet. Människorättsliga kränkningar som EU hittills valt att se mellan fingrarna på.
I onsdags la EU-kommissionen fram ett nygammalt förslag om flyktingkvoter. EU-kommissionen ska ta fram en fördelningsnyckel, där varje land tilldelas en kvot baserad på landets BNP, hur stor befolkningen är, hur många som är arbetslösa och hur många flyktingar man redan tagit emot.
Planen har redan fått starkt stöd från bland andra Sverige och Tyskland – två länder som tar emot ungefär hälften av alla asylsökande, medan länderna i Östeuropa knappt accepterar några. Motståndare är föga förvånande Ungerns högerpopulistiske premiärminister Viktor Orbán som har kallat planen ”galen”.
Men det räcker naturligtvis inte med att EU inför rättvisare regler för flyktingfördelning. Viktigast just nu är åtgärder som hjälper flyktingarna på plats. Vid toppmötet som hölls i Bryssel för en månad sedan gavs ju också löften om utökade resurser för sök- och räddningsoperationer i Medelhavet.
EU försöker få FN:s stöd för en stor militäroperation som ska förstöra människosmugglarnas båtar på libyska vatten. En åtgärd som Amnesty finner kontraproduktiv.
Förutom att tusentals flyktingar och migranter kan komma att stängas in under operationen, riskerar den att trappa upp konflikten mellan Libyen och västmakterna. Vilket i sin tur kan skapa ökat utrymme för IS och liknande terrorgrupper.
Visst är de europeiska ledarnas lösa utfästelser ett steg i rätt riktning. Men de måste matchas med konkreta åtgärder i form av räddningsfartyg och personal i regionen, samt en strategi för hur människor ska kunna garanteras en trygg överfärd till Europa.
Och så länge som länder som Egypten och Tunisien håller stängda gränser för flyktingar och migranter, blir läget för de instängda i Libyen vidrigare för varje dag som går.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
