Debatt Om vi ska klara jordbruket i Spanien, industrin i Tyskland och äldreomsorgen i Finland de kommande åren så kommer EU att behöva locka till sig miljoner nya invandrare, skriver Jonas Sjöstedt.
Att lyssna på migrationsdebatten inför EU-valet är att som att höra fem nyanser av Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna, regeringspartierna och SD själva tävlar om att låta tuffast och mest restriktiva. Det är Vänsterpartiet, Miljöpartiet och i viss mån Centerpartiet som kan lyfta farhågor om att asylrätten sätts ur spel och de humanitära riskerna med en allt mer repressiv politik.
Allt tyder på att EU går mot en period av betydligt hårdare asylpolitik där snabba avvisningar och läger för asylsökande i grannländer är centrala delar. Om politiken lyckas så kommer betydligt färre asylsökande få stanna i EU framöver. Men problemen med farliga båtresor över Medelhavet och skuggsamhällen med papperslösa lär finnas kvar.
Det behövs helt enkelt mer vänsterpolitik om vi vill att fler barn ska födas
I takt med att rasistiska och högerextrema partier växer i flera EU-länder förändras politiken och samhällsklimatet. Öppen rasism möter många personer med bakgrund i andra länder. Men här finns en paradox, högerextremisterna lever inte som de lär. Även Orbáns Ungern tillåter en omfattande invandring, detsamma gällde den tidigare polska regeringen. Orsaken är enkel; de flesta EU-länder står inför akut brist på arbetskraft. Samtidigt har många EU-länder mycket låga födelsetal och många av deras egna unga flyttar för att få bättre möjligheter.
Lösningen har blivit en omfattande invandring från länder som Ukraina, Serbien och Bosnien. Men inte heller det kommer att räcka, där ser befolkningsprognoserna ännu värre ut. Om vi ska klara jordbruket i Spanien, industrin i Tyskland och äldreomsorgen i Finland de kommande åren så kommer EU att behöva locka till sig miljoner nya invandrare. Det är den verkliga migrationskrisen sett i ett längre perspektiv, men den diskuteras knappt eftersom den inte passar inte i tävlingen om hårdare tag.
Den akuta befolkningskrisen i länder som Litauen, Bulgarien och Rumänien beror på en kombination av låga födelsetal, liten invandring och stor utvandring. Det är de unga i arbetsför ålder som flyttar, många kommer aldrig tillbaka. Men minskande befolkningar och stor brist på arbetskraft kommer snart att drabba flertalet EU-länder.
Födelsetalen viker nedåt även i Sverige, men vi är inte alls värst ute. Situationen är betydligt värre i länder som Italien och Grekland. När födelsetalen väl har gått ned är det svårt att vända utvecklingen. Men det finns beprövade metoder för att uppmuntra familjer att skaffa fler barn. Generös föräldraledighet kombinerad med prisvärd och god barnomsorg gör livet enklare för barnfamiljer. Fast anställning med god lön och bostäder med rimlig hyra ger den ekonomiska trygghet som gör att man kan bilda familj. En positiv syn på olika sorters familjer som samkönade par och jämställdhet mellan män och kvinnor gynnar familjebildning. En stark välfärdsstat med bra skolor och sjukvård ger trygghet för familjer. Det behövs helt enkelt mer vänsterpolitik om vi vill att fler barn ska födas. Men det är frågor som knappt diskuteras på EU-nivå. Tvärtom kan EU:s marknadsliberala politik ofta verka i motsatt riktning.
Enbart Tyskland kommer att behöva 400 000 arbetskraftsinvandrare årligen framöver. Men var ska de komma ifrån? Unga välutbildade turkar som söker asyl i landet skickas tillbaka till Turkiet. När Tysklands president Hans-Walter Steinmeier och arbetsmarknadsminister Hubertus Heil nyligen besökte Vietnam var ett av syftena att försöka locka till sig fler kvalificerade arbetare. Men många vietnameser tvekar inför erbjudandet väl medvetna om den ökande rasismen i Tyskland. De kan välja att istället arbeta i Japan, Sydkorea eller Singapore, även det länder med minskande befolkningar och akut brist på arbetskraft. Rasismen som eldas på av högerextrema partier är ett gift som skadar våra samhällen på flera vis.
Arbetskraftsinvandring kan vara positiv såväl för den som arbetar som för mottagarlandet. Men den kan också skapa utnyttjande, leda till lönedumpning och gynna ren kriminalitet. Det har den kaotiska svenska modellen varit ett exempel på, där har makten över arbetskraftsinvandringen lagts hos arbetsgivarna.
Allt handlar om hur arbetskraftsinvandringen regleras och organiseras. Även här behövs vänsterns lösningar. Om arbetskraftsinvandring sker i faktiska bristyrken och de som kommer hit omfattas av kollektivavtal och sociala rättigheter så kan en win-win situation uppstå. Men att skydda utsatta löntagare från att bli utnyttjande är något som SD och borgerliga partier inte bryr sig om varken i Sverige eller EU. Det är en besvikelse att EUs försök att reglera gig-arbete så att även Foodoras matbud och Ubers chaufförer får rättigheter som anställda via plattformsdirektivet ser ut att haverera. Det är viktigt att fackföreningsrörelsen organiserar och tar strid för de mest utsatta på arbetsmarknaden; bland dem finns ofta arbetskraftsinvandrare med osäkra anställningsvillkor.
Migrationsdebatten präglas allt får mycket av ängslig anpassning till extremhögerns problemformulering. Det är dags att komma vidare och diskutera framtidens stora utmaning: hur ska vi få tillräckligt många människor att vilja bo och arbeta i EU?
Jonas Sjöstedt, Första namn på Vänsterpartiets valsedel i valet till EU-parlamentet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
