debatt Ursula Von de Leyen vill ge EU en starkare och mer enhetlig röst ut i världen. Hon måste då inse att det finns starka intressen i såväl medlemsstaterna som Bryssel som tolkar geopolitik mycket annorlunda än hon gör, skriver Jeremy Shapiro.
Förra året lovade Ursula von der Leyen européerna en geopolitisk kommission som skulle innebära en starkare och mer enhetlig röst ut i världen som kunde skydda den europeiska strategiska suveräniteten. Det var en passande idé. Nästan ett år senare, med en global pandemi som intensifierar det geopolitiska läget, ser europeiska medborgare kostnaden för frånvaron av ett geopolitiskt Europa.
Mitt i en pandemi, med klimatförändringar och en global lågkonjunktur förvandlar stormakterna förbindelserna mellan länder till vapen för att straffa varandra. Kina har hotat att hålla tillbaka medicinska förnödenheter från europeiska länder som inte stödjer landet politiskt. USA hotar EU med ekonomiska sanktioner om de inte genomför deras politik mot Iran. Turkiet hotar att skicka flyktingar till Europa om EU inte betalar eller skickar tillbaka dem till Libyen. Och Ryssland ingriper i våra val och politiserar sina gasleveranser. Undersökningar från ECFR visar att denna utveckling har lett till att stora majoriteter ser att det är nödvändigt att agera tillsammans för att bevara nationell suveränitet i en allt farligare värld, 63 % av européerna vill se mer europeiskt samarbete till följd av covid-19. Till och med i mindre EU vänliga medlemsstater såsom Frankrike (52 %), Sverige (51 %) och Danmark (53 %) ansåg mer än hälften av de svarande att de ville se ett större europeiskt samarbete.
Trots detta tydliga krav från medborgarna nämns inte begreppet “geopolitisk kommission” i von der Leyens nästan 90 minuter långa tal på tre språk. Hon presenterade istället en tvättlista med problem men gav ingen tydlighet i om Europa behöver revidera sitt övergripande synsätt på geopolitiken.
Alla medlemsländer säger att de vill ha ett mer geopolitiskt Europa, men det de flesta av dem menar är att de vill att EU ska ta sina specifika geopolitiska problem mer på allvar.
Vad hände? Varför har det varit så svårt att skapa den ”geopolitiska kommission” som von der Leyen lovade förra året? Den europeiska återhämtningsplanen bör göra det möjligt för Europa att byggas upp grönare såväl som med mer suveränitet. Men för att göra detta måste von der Leyen möta två väsentliga problem:
Det första är EU-länderna. Alla medlemsländer säger att de vill ha ett mer geopolitiskt Europa, men det de flesta av dem menar är att de vill att EU ska ta sina specifika geopolitiska problem mer på allvar. För staterna i öst betyder det laserfokus på Ryssland, för staterna i söder betyder det att vara uppmärksam på problemen över Medelhavet, för andra är intresset Balkan och Turkiet och för större delen av norra Europa innebär det att skydda EU mot kinesiska handelshinder.
Naturligtvis kontrollerar kommissionens ordförande inte medlemsstaterna, särskilt inte i fråga om nationell säkerhet. Men för att EU ska agera mer geopolitiskt inom sådana splittringar behövs det en mekanism för att prioritera sådana frågor, som garanterar solidaritet från medlemsstaterna i frågor som de inte bryr sig om och som kan lösa tvister när medlemsstaterna inte håller med varandra.
I erkännande av detta problem föreslår talet att man ska införa omröstning med kvalificerad majoritet i utrikespolitiken, åtminstone i frågor om mänskliga rättigheter och sanktioner. Det är ett avgörande vägval, men allt det gör är att arrangera ett sätt att ignorera motstridiga stater. Ett bättre sätt än att tvinga medlemsstaterna att gå en riktning de inte håller med om i frågor som är viktiga för dem vore att ge alla EU-länder en känsla av att Europa är deras första försvarslinje inom dessa områden – och att de kommer att förlora något viktigt om de försvagar EU inom andra områden som betyder mindre för dem.
Det andra är EU:s byråkratiska maskineri i Bryssel som von der Leyen nominellt kontrollerar. Ett geopolitiskt synsätt innebär att du använder alla dina verktyg för styrning för att uppnå geopolitiska mål. Så amerikanerna kan använda sitt försvarsförhållande till européerna för att kräva handelsmedgivanden, medan kineserna använder sin dominans av medicinska förnödenheter för att straffa holländarna för deras politik gentemot Taiwan. Men EU inrättades specifikt för att undvika sådana splittringar och det finns ingen verklig process för att göra det. Tanken att, säg, använda eftergifter på ett EU-handelsavtal för att få geopolitiska medgivanden är en förbannelse för dem som bedöms utifrån kvaliteten på sina handelsavtal.
Inte överraskande fick denna interna fråga lite omnämnande i hennes tal, men den är grundläggande för att skapa ett geopolitiskt Europa. Alla i Bryssel erkänner att en geopolitisk strategi kräver mer samordning mellan frågorna, men alla tycker att deras organisation borde göra samordningen. Logiskt sett verkar Europeiska utrikestjänsten, ledd av Europeiska unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik Josep Borrell, den mest uppenbara kandidaten. Det är ett missat tillfälle att inte ge den mer kraft.
Återhämtningsplanen gör det möjligt för EU att investera i att bygga ett mer suveränt Europa baserat på frågor som medborgarna bryr sig om. I stället för att låta så mycket av pengarna spenderas osynligt genom struktur- och sammanhållningsfonder, bör EU uttryckligen sätta sig självt målet att investera infrastrukturen i ett suveränt Europa. Detta kan inkludera lager av medicinsk utrustning för att ta itu med framtida pandemier, välreglerade databaser för att utbilda artificiell intelligens, investeringar i infrastruktur för att främja energioberoende och koldioxidövergång, och gemensamma försvarsprojekt och investeringar.
Detta vinner redan brett stöd. ECFR-undersökningar visade att stödet till åtgärder mot klimatförändringarna har ökat under pandemin: 60 procent av de spanska väljarna säger att deras stöd för genomförandet av klimatåtagandena har ökat under coronakrisen. von der Leyen drev några av dessa idéer i sitt tal, men utan fokus på de geopolitiska aspekterna av dessa initiativ kommer de sannolikt att bygga på konkurrensen mellan medlemsstaterna och Brysselinstitutionerna.
Det är fortfarande tidiga dagar i von der Leyens mandat. EU skulle aldrig bli en geopolitisk aktör på ett år eller till och med fem. Men som hon noterade väntar inte världen på att EU ska bestämma sig: europeisk strategisk suveränitet urholkas dagligen. Det är inte för tidigt att fastställa de institutionella grunderna för framgång. EU har alla nödvändiga verktyg för att få det att ske. För att förverkliga den potentialen måste von der Leyen konfrontera det faktum att det finns starka intressen i medlemsstaterna och i Bryssel som förstår idén om geopolitik mycket annorlunda än hon gör.
Jeremy Shapiro är forskningsdirektör vid Europeiska rådet för utrikesrelationer. Tidigare var han särskild rådgivare för Europa och Eurasien vid USA:s utrikesdepartement.
Översättning från engelska: Izabella Martins Grapengiesser
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
