Europas länder skulle kunna ta emot fler kvotflyktingar från Syrien – om bara viljan fanns.
Vädjan från FN:s flyktingkommissarie António Guterres är desperat. UNHCR har i dag ansvar för 2,4 miljoner flyktingar från Syrien, och varje månad ökar antalet med nästan tvåhundratusen människor som lyckats ta sig över gränsen och fram UNHCR:s registreringskontor. UNHCR räknar med att ha ansvar för 4,1 miljoner flyktingar innan året är slut. Polio sprids bland de trångbodda flyktingarna, och situationen i det överlastade Libanon blir alltmer instabil. UNHCR behöver resurser och hjälp med att ge flyktingar en fristad i andra länder.
Många kommer att på egen hand försöka ta sig bort från de överfulla flyktinglägren, och många kommer att tvingas riskera livet i sina försök att ta sig över Medelhavet, som gravida Iman och hennes man Mohammed som räddades i havet utanför Libyen av ett italienskt örlogsfartyg i torsdags. Är det nödvändigt? På ett seminarium arrangerat av S-studenters ambitiösa migrationspolitiska nätverk argumenterar Gregor Noll, professor i folkrätt för att det finns fyra möjliga handlingsvägar.
För det första kan Europas länder välja att ta emot fler kvotflyktingar från Syrien. Kvotflyktingarna väljs ut av UNHCR på plats, vilket gör att mottagarlandet inte behöver göra någon tidsödande asylprövning, utan kan satsa sina resurser på att ta emot och integrera flyktingen från dag ett. Men trots att miljontals människor är på flykt, räknas kvotflyktingarna i tiotusental. 15 av EU:s 27 medlemsländer tog inte emot en enda när UNHCR senast bad om hjälp med att ta emot 30 000 av de mest utsatta flyktingarna. Sverige tog emot drygt tusen.
För det andra skulle EU:s länder kunna använda sig av det så kallade massflyktsdirektivet. Direktivet kom till efter Kosovo-krisen 1998/99 och är till för att reglera ansvaret vid en massflyktssituation. Det har dock inte använts en enda gång, och det är osannolikt att det kommer att användas nu.
Ett tredje alternativ är att göra undantag från kraven på att syriska medborgare måste ha visum för att kunna resa till Sverige. EU:s gräns går numera vid incheckningsdisken på världens flygplatser, och hela visumsystemet bygger på principen att den som kan misstänkas vilja resa in i EU för att söka asyl inte får visum. Det är inte troligt att EU kan enas om att ta bort visumkravet, men enskilda länder skulle kunna gå före.
Det fjärde alternativet har legat på EU:s bord sedan Gregor Noll och två kollegor lade fram ett förslag till EU Kommissionen 2002. Det handlar om att börja utfärda asyl vid EU:s ambassader utomlands. Idén är inte utopisk: en rad europeiska länder har eller har haft den här möjligheten, och idag kan syriska flyktingar få asyl vid Brasiliens konsulat i Beirut.
Det de fyra handlingsvägarna har gemensamt är att juridiken och procedurerna är på plats. Det är inte formalia som är hindret, utan viljan. Det är till den viljan som flyktingkommissarien vädjar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
