debatt Människor har i många år tillåtits att dö vid EU:s havsgränser och de senaste åren har EU:s mandat att agera i räddningsaktioner alltmer urlakats. I EU:s kommande migrationspakt måste vackra ord om medmänsklighet följas av handling, skriver Europaparlamentarikern Abir Al-Sahlani (C).
Medelhavet är just nu EU:s smutsiga kyrkogård. På alla sätt har både unionen och dess medlemsländer försökt slippa ansvar för de desperata människor som kastat sig i skraltiga gummibåtar i sökande efter frihet från förtryck – eller ”bara” för ett bättre liv.
Nyligen kom fasansfulla uppgifter om att Malta i strid med internationell rätt har ingått hemliga överenskommelser med privata fiskebåtar om att förhindra människor som reser över Medelhavet att nå ön. Det kan tyckas vansinnigt med sådana olagliga avtal i en demokratisk union som vår, men är bara ytterligare ett exempel på de tilltag länder väljer att ta till för att slippa ta emot migranter, oavsett om de skulle visa sig ha asylskäl eller inte.
Jag har tillsammans med andra Europaparlamentariker skickat brev till EU:s migrationskommissionär Ylva Johansson, där vi kräver att få veta hur mycket EU-kommissionen har vetat om, och gjort, med anledning av Maltas agerande.
Problemen med EU:s räddningsaktioner har varit många; Operation Sophia, som just hade syftet att rädda liv, har undan för undan reducerats och ersattes nyligen, efter krav från invandringskritiska medlemsländer, av en operation med ett helt annat, smalare, uppdrag. Det är numera medlemsländernas eget ansvar att rädda människor på havet. EU-myndigheten Frontex informerar länderna om de ser båtar, men kan inte själva agera. Detta skapar givetvis en perfekt möjlighet för alla parter att undvika något slags ansvar, genom att kunna skylla på missförstånd och den andra partens handlingar.
Även om EU-kommissionen inte kan utfärda bindande lagstiftning på området, kan den fortfarande koordinera och utfärda riktlinjer.
Frivilligorganisationer larmade om flera händelser under påskhelgen där båtar inte har kunnat nå land och där alla parter svurit sig ansvarsfria för de döda som blev resultatet. Att Frontex därtill har en förkärlek för att hemligstämpla dokument kring sitt agerande gör inte ansvarsutkrävandet lättare.
Kommissionen kommer snart att presentera sin migrationspakt, med förslag om hur unionens framtida asyl- och migrationspolitik ska se ut. I denna kan frågan om Medelhavet inte ignoreras. Även om EU-kommissionen inte kan utfärda bindande lagstiftning på området, kan den fortfarande koordinera och utfärda riktlinjer. Att länder som Malta och Italien har fått bära en stor börda under de senaste årens asylpolitik är inte någon hemlighet, men lösningen kan inte vara att de tillåts bryta mot internationell och EU-rätt.
Från Centerpartiets sida vill vi stärka EU:s yttre gräns, utan att för den skull gå med på de vidriga saker som händer vid gränsen idag. Vi vill se lagliga flyktvägar tillsammans med förbättrade processer för asylsökande, och vi vill få bort de inre gränskontrollerna och förbättra möjligheterna för personer som kommer till EU för att arbeta.
Om EU ska kunna fortsätta att tala varmt om solidaritet och medmänsklighet kan unionen inte tillåta sina medlemmar att blunda för, och aktivt bidra till, vår ständigt växande kyrkogård till havs. Ansvar måste utkrävas.
Abir Al-Sahlani
Europaparlamentariker (C)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
