Bild: European Commission

Hur kommer finanskrisen att förändra politiken? Förra veckan kom EU-kommissionens svar. "Sanningens ögonblick för Europa", sade José Manuel Barroso om krisens konsekvenser. I Europa 2020 pekas unionens politiska färdriktning ut. I svensk debatt fick den noll kommentarer.

Europa 2020 är uppmuntrande läsning. Något har faktiskt förändrats. De styrande eliterna verkar ha nyktrat till. Den ihållande kritiken mot ekonomism och trånga marknadsperspektiv har äntligen tagit skruv. I kommissionens förslag förekommer avreglering och konkurrensutsättning inte ens som begrepp. Unionens återhämtning och framtida tillväxt ska i stället utmärkas av smart tillväxt (kunskapsintensitet och innovation), uthållig tillväxt (grön och resurssnål) samt inkluderande tillväxt (hög sysselsättning och välfärd).

För att konkretisera vad det innebär pekar man ut fem konkreta mätbara mål. Bland annat en radikal minskning av antalet fattiga européer, att höja de lägsta utbildningsnivåerna och att lyfta sysselsättningsgraden till 75 procent.

Men mest intressant är de välfärdspolitiska perspektiv på utveckling och tillväxt som präglar texten. Hade den presenterats i en union dominerad av socialdemokratiska partier skulle den kritiserats som defensiv. Men Europa 2020 är skriven av konservativa. Det är därför perspektivskiftet, jämfört med till exempel den tidigare Lissabonprocessen, är värd uppmärksamhet.

Under decennier har spetskompetens och avancerade forskningsmiljöer betonats som viktigaste förutsättningar för tillväxt. I Europa 2020 bekymrar man sig i stället över att så många hoppar av grundskolan och att så låg andel européer tar vanlig universitetsexamen. Kommissionen föreslår att medlemsländernas kommande skattehöjningar, för att reparera finanskraschens skador, sker genom en grön skatteväxling. Ekonomisk, social och geografisk sammanhållning framhålls som strategins hjärta. De drar slutsatsen att målen förutsätter starkare styrning av ekonomin.

Problemet är brist på maktinstrument. Strategin kan bara genomföras med unionens välutvecklade men svaga metod för "öppen koordinering": rapporter, överläggningar och rekommendationer. Europa 2020 andas otålighet över bristen.

Dokumentet är naturligtvis vagt om den akuta eurokrisen. Men att Angela Merkel i måndags öppnade för en nödvändig revidering av EU:s grundfördrag följer samma politiska perspektivskifte. Unionens politiska och demokratiska underskott behöver undanröjas. Annars riskerar hela projektet att spricka eller glida in i ny euroskleros. Regeringscheferna i Europeiska rådet ska besluta om Europa 2020 längre fram i vår.