EU-valet är inget Kalle Anka-val

Söndagskrönika Aldrig har inställningen till EU varit så positiv som i dag. Det kan också leda till att vi tar årets  EU-val på lite större allvar, skriver Tommy Svensson.

Efter fyra månaders kaos blir det som förr: Sossarna sitter kvar. Det blir inget extraval i april. Vi kan pusta ut och tänka på annat än politik.

Men inte för länge, val blir det ändå. Den 26 maj går vi till Europaval. Det är inget Kalle Anka-val som vi kan strunta i, om någon trodde det.

Det är sjätte gången som vi svenskar får utse ledamöter till Europaparlamentet. Trots att parlamentet är med och stiftar lagar som i högsta grad berör oss har intresset varit klent.

Det gäller inte bara väljarna, utan även partierna. Och medierna, får man nog tillägga.

Anledningarna är flera.

• Europaparlamentet befinner sig i medieskugga i stort sett under hela den femåriga mandatperioden.

Så plötsligt, en månad före valet, ska kandidaterna berätta vad valet handlar om, vad de gjort och vad de vill göra. De frågor som är aktuella står sällan på dagordningen här hemma.

• Vidare är det svårt att se vad valet leder till.

Det finns ingen regering man kan rösta för eller välja bort. Det närmaste är kommissionen och den utses av medlemsländernas regeringar.

• Slutligen är det inte alltid partierna nominerar politiker med starkast lyskraft till Europaparlamentet.

Så det är kanske inte konstigt att folk skolkar eller röstar hipp som happ. Europaparlamentsvalen är med andra ord en chans för uppstickare, typ Junilistan och Piratpartiet. Eller ger oväntat lyft åt småpartier.

Det visade sig redan när vi som nya EU-medlemmar 1995 för första gången ordnade Europaval.

Bara 40 procent brydde sig om att rösta, mot 87 procent i riksdagsvalet året innan. Socialdemokraterna fick bara 28 procent, en chocksiffra på den tiden. I stället röstade missnöjda sossar på Nej-partierna Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Europavalet blev ett slags revansch för nej-sidan i folkomröstningen om medlemskap året innan. Och frågan om ja eller nej till EU kom att prägla även de följande valen och för lång tid förlama Europafrågan, särskilt inom Socialdemokraterna.

Politiskt var det annars goda tider för S. Den socialdemokratiska gruppen var med bred marginal störst i Europaparlamentet. Elva av femton statsministrar i EU var socialdemokratiska. Nykomlingen Sverige kunde påverka, framför allt när det gällde arbetsmarknad, miljö, utvidgning och öppenhet.

Med all säkerhet kommer gruppen av högernationalistiska partier, där Sverigedemokraterna ingår, att gå fram och stärka sin ställning i Europaparlamentet.

Ändå ville det sig inte riktigt. EU var i stor utsträckning dom och inte vi. Bara nördarna brydde sig. Det senaste decenniets finanskris och flyktingkris förstärkte den känslan.

Jag tror emellertid att en förändring är på gång. Inte nödvändigtvis så att folk kommer att rusa till vallokalerna i maj. Men det finns ett nytt allvar när det gäller den politiska situationen i Europa och en större medvetenhet om att vi är en del av denna. Aldrig har inställningen till EU varit så positiv som i dag.

Brexit, Storbritanniens utträde, som somliga trodde skulle bli en inspiration till fler att lämna, har fått motsatt effekt i praktiskt taget hela EU.

Ideologiskt är det kommande Europavalet en spegling av det val vi just hållit. När vi talar om att Sverige har fått ett nytt politiskt landskap, gäller det i ännu högre grad hela EU. Mer än ett val mellan rött och blått är det en försvarskamp för demokrati, mänskliga rättigheter och frihet.

Med all säkerhet kommer gruppen av högernationalistiska partier, där Sverigedemokraterna ingår, att gå fram och stärka sin ställning i Europaparlamentet. Samtidigt visar opinionsmätningarna att både socialdemokrater och konservativa kommer att göra stora förluster.

Hittills har de främlingsfientliga partierna inte haft särskilt stort inflytande i Europaparlamentet därför att de är organiserade i flera partigrupper. Enar de sig kan de bli största eller näst största partigruppering.

Det nya är att de inte enbart består av partier eller rörelser i opposition. Nu ingår de i regeringen i flera länder och bygger upp ett nytt nätverk från den styrkepositionen.

I ett europeiskt perspektiv var det svenska valet och regeringsbildningen ett viktigt trendbrott. Till skillnad mot i flera andra EU-länder misslyckades den traditionella högern att ta makten med hjälp av extremhögern. Det gav eko i andra länder.

Det budskapet kan vi förstärka genom att engagera oss också i det kommande Europavalet, och förstås rösta!

Tommy Svensson är frilansskribent och har i många år bevakat  Europafrågor.