Gårdagens val blev en i stora delar dyster illustration till Europas utmaningar. EU-valet är över, men diskussionen om Europa måste börja nu.

Korrelation är inte samma sak som orsak. Men namnet ”Gunnar Hökmark” innehåller 13 bokstäver. Det blev också valresultatet för det parti som i åtta år har lett Sveriges regering.

Sedan marken bröts för demokratin i Sverige har ett av de två största partierna alltid varit borgerligt. Sedan 1979 har det alltid varit Moderaterna. Att de två största partierna i ett svenskt val återfinns till vänster om mitten har aldrig inträffat. Gårdagens resultat var ett jordskred.

Domen hade blivit ännu hårdare om ungdomar i åldern 18-21 fick bestämma. Då hade KD inte ens varit nära spärren. Den övriga regeringen hade fått 21 procent.

I den nationella sammanräkningen blir S och MP på egen hand större än de fyra regeringspartierna (39,8 mot 36,1). Men dessvärre finns även en annan vind. SD, som spåddes ha svårt med mobiliseringen, får inte bara två mandat. De blir även största parti i tre skånska kommuner samt näst störst i två län. SD vinner även mark i norra Sverige och blir näst största parti i Boden och Haparanda.

Om S och MP adderas med V och Fi får den breda vänstersidan 51,2 procent, jämfört med 45,8 om SD:s resultat adderas till högersidan. Vänstervindar, men långt ifrån orkanstyrka. Något för S att beakta när valet ska tolkas.

På S-valvakan på Södermalm jublades det annars åt M:s genomklappning. Och visst, S stod pall när MP och Fi exploderade och V ökade något. Men Stefan Löfvens premiärval kan likväl blir det sämsta för S sedan rösträtten infördes.

Dessvärre var det ljumma S-resultatet en illustration av socialdemokratins europeiska kräftgång. Den konservativa EPP-gruppen har varit Europaparlamentets största sedan 1999. Men under våren kom mätningar som visade att S&D-gruppen hade gått om. Förhoppningar knöts till att Martin Schulz skulle kunna bli ny ordförande för EU-kommissionen, i enlighet med genombrottet för partigruppernas nomineringar av spitzenkandidaten.

Men trots åren med högerns nedskärningar i finanskrisens spår förblir EPP-gruppen störst med 212 mandat. Europas medborgare verkar inte vara övertygade om att kontinentens S-partier har lyckats arbeta fram ett alternativ till den ordning som skapade krisen. S&D-gruppen backar (!) till 186 mandat och flera S-partier gjorde urusla val. Valresultaten för S-partierna i Frankrike, Nederländerna, Finland och Grekland återfinns i intervallet 14,5-8,1 procent.

Att främlingsfientliga och högerextrema partier samtidigt blir störst i Frankrike, Storbritannien och Danmark – samt stora i till exempel Österrike, Ungern, Finland, Grekland, Kroatien och Polen – blir en nattsvart och djupt oroande illustration till Europas utmaningar.

Euroländerna planerar djupare integration. 26 miljoner européer är arbetslösa. Skitlivet på Europas arbetsmarknad griper kring sig. Främlingsfientligheten växer.

Sveriges politiska partiers europeiska ambitioner kan inte diskuteras ett par veckor vart femte år. Och hur ska svensk arbetarrörelse – och S-partiledaren Stefan Löfven som nu har tagit ännu ett litet och pragmatiskt steg mot Rosenbad – axla manteln som ett av gårdagens mest framgångsrika S-partier i Europa?

Slutsatsen av EU-valet är att Europadiskussionen måste börja nu.

 

Fotnot: Alla siffror och mandat i texten bygger på den information som fanns tillgänglig runt klockan 03.00 natten mot måndag.