Bläcket har precis torkat på det nya EU-fördraget. EU-ländernas ministrar har applåderat varandra. Sedan åker de hem. EU sätter punkt. Det började som ett grandiost projekt och med ett europeiskt konvent som gemensamt skrev ett förslag om en ny "konstitution" för den europeiska unionen efter utvidgningen. Den folkliga förankringen uteblev. Folken sa omedelbart nej i folkomröstningarna i Holland och Frankrike. I går bekräftade EU:s ledare det minimiförslag de tillsammans förhandlat fram.
Socialdemokraterna är nog ganska nöjda med att slippa hantera detta kapsejsade projekt. Av flera skäl. Socialdemokraternas EU-politik har varit valhänt och vacklande, å ena sidan idylliserande (EU har framställts om ett slags svensk modell på Europanivå) och å den andra präglad av distans och beröringsskräck (någon att "skylla på"). Och socialdemokraterna har inte heller fått mycket hjälp från vänsterpartiet och miljöpartiet, som fortfarande är EU-motståndare och vill lämna unionen.s
Detta är paradoxalt. Vi lever i en värld där vi är mer beroende av omvärlden än någonsin tidigare. I denna "globaliserade" epok har arbetarrörelsen i Sverige förlorat mycket av sin internationella mission och vision.
Sverige saknar i dag vänsterpolitiker av internationellt mått. Det internationella arbetet har i stället blivit en angelägenhet för diplomaterna. Alltför många politikers uppgift har reducerats till att förankra redan beslut fattade i EU eller andra internationella organ på svensk nivå, snarare än att mobilisera förändringar av den globala omvärlden. Framför allt har svensk socialdemokrati under senare år haft förvånansvärt svårt att förhålla sig kritisk till USA:s maktdominans. Och varit tämligen ointresserad av att i ett vidare perspektiv utveckla ett alternativ till den företagsledda globaliseringen.
Internationalismen är en outnyttjad politisk dimension. Frånvaron av ett internationellt perspektiv har också gynnat borgerlighetens mer snäva egoistiska agenda med dess fokus på plånboksfrågor och nyspråk som "jobbavdrag" och "utanförskap". Undertexten är i grunden nationell.
Den bistra sanningen är att det internationella perspektivet lyser med sin frånvaro i dagens socialdemokrati. Ett självständigt agerande på den globala arenan skulle mobiliserade en slumrande solidaritetsdiskussion. Och detta arbete måste börja i vårt närområde – i Europa. Denna uppmaning bör riktas till socialdemokratin i allmänhet och vänsterpartiet och miljöpartiet i synnerhet. Europapolitiken måste politiseras.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
