debatt Europarådet har haft en splittrad syn på Ryssland. När ryska parlamentariker nu åter välkomnas måste även en trovärdig mekanism för att bevaka mänskliga rättigheter skapas, skriver Thomas Hammarberg.
Europarådet får sällan uppmärksamhet. Om organisationen någon gång nämns så är det ofta i förväxling med olika EU-organ. Att rådet nu fyller jämna 70 år har passerat helt obemärkt.
Men när dess parlamentariska gren häromveckan beslöt att dess ryska medlemmar hade rätt att delta i diskussionerna och att rösta, då vaknade faktiskt intresset.
Det var kanske inte förvånande att en rad kommentarer i sociala medier och av en del politiker i det läget präglades av missförstånd.
Det som beslöts var ingalunda något erkännande av den ryska politiken som sådan. Kritiken mot annekteringen av Krim och den militära inblandningen i östra Ukraina kvarstår.
Bakgrunden var att den parlamentariska församlingen för nära fem år sedan – som en reaktion mot de övergreppen – beslöt att de ryska parlamentarikerna inte skulle få delta som de andra medlemmarna i församlingen.
Beslutet ledde inte till avsedda resultat. Ett skäl var att Ministerkommittén, det andra nyckelorganet i Europarådet, intog en annan hållning.
Resultatet blev att Rysslands parlamentariska representanter försvann från scenen medan de som företrädde regeringen fortsatte att finnas på plats. Bilden av ett splittrat Europaråd var övertydlig.
En annan följd var att den parlamentariska församlingens möjlighet att sända granskande rapportörer till Ryssland frös inne. Därmed försvann en möjlighet att få en närmare inblick i utvecklingen kring mänskliga rättigheter. Kontakter med oppositionen försvårades.
En del medlemmar i parlamentarikerförsamlingen började överväga andra och mer meningsfulla metoder. Det handlade inte om att ge efter för påtryckningar från Moskva eller att godkänna tidigare övergrepp. Flera av dem hade aktivt stött de sanktioner som EU beslutat om.
Frågan gällde i stället vilka metoder som just Europarådet med dess speciella förutsättningar kunde och borde använda i den situation som uppstått. Att avstänga parlamentarikerna hade inte varit effektivt.
Aktionen mot de ryska parlamentarikerna beslutades i goda avsikter men har inte fungerat.
På senare tid blev det uppenbart att det handlade om två alternativ: antingen att Ryssland, direkt eller indirekt, uteslöts ut Europarådet eller att de ryska parlamentarikerna fick komma tillbaka till församlingen (med det självklara villkoret att de respekterade Europarådets regler).
En central aspekt som därmed blev aktuell var relationen mellan Ryssland och Europadomstolen för mänskliga rättigheter. En skilsmässa mellan Ryssland och Europarådet skulle också innebära att möjligheten för ryska medborgare att vädja till domstolen skulle försvinna. Oberoende ryska organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter besökte Stockholm och andra huvudstäder för att vädja till våra beslutsfattare att förhindra en sådan utveckling.
Ministerkommittén och ledningen för parlamentarikerförsamlingen möttes i Helsingfors i mitten av maj för att diskutera situationen. Beslutet blev att de ryska parlamentarikerna skulle få ta plats bland kollegorna igen.
Viktigt var att det samtidigt beslöts att en ny mekanism skulle inrättas för att möjliggöra effektiva och samordnade beslut av ministrarnas företrädare och parlamentarikerna tillsammans. Därmed skulle det bli mer ingående granskning och effektivare åtgärder mot medlemsstater som inte respekterade domstolens beslut eller andra av rådets krav.
Detta blev också huvudpunkterna i de beslut som nu tagits av parlamentarikerförsamlingen under ett möte i Strasbourg. Därmed öppnades också möjligheten att sända rapportörer till Ryssland.
Diskussionerna var svåra. Majoriteten var bred, men särskilt parlamentarikerna från Ukraina var djupt upprörda över besluten. Det var förståeligt mot bakgrund av deras erfarenheter av den ryska politiken.
Det gäller nu för Ministerrådet och företrädare för parlamentarikerna att verkligen bygga upp en trovärdig mekanism för att övervaka medlemsstaternas respekt för rådets krav och principer och vidta effektiva åtgärder när dessa kränks. Detta bör ske snarast möjligt. Den nya mekanismen ska självfallet också granska det ryska agerandet. Liksom andra medlemsstater.
Europarådet är en organisation för främjande av mänskliga rättigheter. Det är viktigt att rådet använder effektiva metoder för att ingripa när de överenskomna normerna inte respekteras. Dessa bör inte försvåra möjligheten för medborgarna i en medlemsstat att utnyttja möjligheten att vinna stöd i rådets domstol eller via andra av rådets mekanismer.
Vad är lärdomen? Aktionen mot de ryska parlamentarikerna beslutades i goda avsikter men har inte fungerat. Det var klokt av församlingen och ministerkommittén att inse detta och lägga grunden för ett nytt upplägg. Den helt avgörande frågan är vad Europarådet kan och måste göra för att verkligen bidra till att de mänskliga rättigheterna respekteras i medlemsstaterna.
Thomas Hammarberg, tidigare Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och nu ledamot av Parlamentariska församlingen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
