Kapitalismen är global men politiken klamrar sig fast vid nationalstatens daterade verktygslåda. Därför borde EU-valet på söndag föranleda en debatt om hela EU-projektets riktning.
Slår på radion. Två debattörer diskuterar om europaparlamentarikern Marit Paulsen kan garantera att danska slakterier inte klipper av grisknorrar medan djuren ännu lever. I tio minuter.
Inslaget är symptomatiskt för kampanjen inför valet till Europaparlamentet på söndag. Halvhjärtade försök till medial debatt. Partier med ljummet intresse för europapolitik och en väljarkår som för länge sedan avslöjat dem.
Trots att Europas utmaningar är de största på flera decennier. Trots att Sverige i allra högsta grad berörs. Och trots att särskilt den breda vänstern ännu saknar en sammanhållen idé om EU-projektets riktning.
Det är både synd och farligt.
Rapporten ”Bortom skuldberget – Politiska och ekonomiska reformer för Europa”, utgiven av Arena Idé, är ett försök att inleda ett större samtal om hur EU kan bli mer än abstrakta byråkrater i Bryssel. Om hur EU måste bli ett projekt för konkret förändring.
Efter finanskrisen 2008 och Europas skuldkris fanns det ett fönster där högerns tolkningsföreträde hade brutits. Fler och fler såg keynesianska idéer och en större roll för politiken som en viktig väg framåt. Märkligt nog vände det snabbt och samma idéer som skapade krisen sades nu vara lösningen.
Resultatet ser vi tydligt: Åtstramningar som urholkar hela samhällen socialt och demokratiskt.
Nu gäller det att först lösa kortsiktiga problem, framför allt skulder och efterfrågan på arbetskraft. Men det räcker inte. Det behövs också långsiktiga lösningar. Det finansiella systemet måste reformeras, så att krisens effekter inte mynnar ut i att samhället bär kostnaderna för finanssektorns excesser. Fattiga länders skattebetalare ska inte finansiera rika länders lånemisslyckanden. Europa behöver en stabiliseringsfond som desarmerar chockerna innan de drabbar ekonomierna.
Allt detta måste kombineras med skuldamnesti och omfördelning, där ECB köper upp obligationer som i sin tur växlas om till permanenta lån. På så sätt kan vi skapa en solidarisk modell som fungerar.
Det är uppenbart att euron som valuta och ECB:s penningpolitik inte på egen hand hindrar kriser eller skapar välstånd. Utan motsvarande finanspolitik – med stimulanser och investeringar – haltar eurozonen på ett ben.
Krisen är inte bara ekonomisk – den är lika delar medborgerlig och politisk. Oförmågan att tackla finansiella kriser är intimt förknippad med bristen på politiska verktyg. Kapitalismen har för länge sedan globaliserats, medan politiken envist klamrar sig fast vid nationalstatens daterade verktygslåda.
Ska vi klara av Europas utmaningar krävs att politikens makt över samhället ökar, bortom gränserna. Att Europaparlamentet får faktiskt inflytande över EU:s innehåll och riktning, med en decentraliserad beslutskedja hela vägen till lokal nivå. Först då kan EU styras av ideologiska debatter snarare än nationella intressen.
Europas problem är nämligen större än grisknorrar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
