Går det att kombinera demokrati med massarbetslöshet och sämre välfärd? Nej, var det rungande svaret från demokratiska politiker och företagsledare runt om i Europa, när andra världskriget väl var över. De ville inte vara med om mellankrigstidens djupa depression och extremism en gång till. Överallt skapade man därför välfärdsstater med målet full sysselsättning och tanken om ett enat Europa tog fart.
Nu lever vi i en annan tid. I nästan alla länder i Europa skär man i budgetar, arbetslösheten stiger, fattigdomen blir allt mer outhärdlig. Demokratin sätts på prov.
På fredag går irländarna till val, efter finanskris, skuldkris och ”räddningspaket” från EU/IMF, där lånen ska betalas tillbaka med 6.5 procents ränta. Det kräver lika många procent tillväxt för att klaras. Men Irland står på minustillväxt. Vad som väntar är antagligen ett decennium av stagnation, med återkommande nya kriser.
Regeringspartiet, det konservativa Fianna Fail kommer att få rejält med stryk i valet. ”Till och med Hosni Mubarak skulle göra bättre ifrån sig”, spådde Irish Times nyligen. Men typiskt nog finns det inget ”sug” efter oppositionen i form av Labour och Fine Gael. För när politikerföraktet tar fart drabbas alla, inte bara de regeringspolitiker som vältrat över bankernas skulder på skattebetalarna.
Nyligen var några irländska oppositionspolitiker i Bryssel för att försöka omförhandla den omöjliga räntenivån, men fick blankt nej. Så valet till det irländska parlamentet kan inte ändra särskilt mycket. Det är stagnation eller stagnation, två nyanser av grått.
Exemplet Lettland visar att väljarna vid valurnorna faktiskt kan ställa sig över sitt missnöje. För letterna återvalde Valdis Dombrovskis, trots svältkur och recession. Annars är politikens och demokratins maktbas i Europa bräckligare än någonsin.
Angela Merkels kristdemokrater halverades i delstatsvalet i Hamburg och koalitionspartnern FDP hotas av utplåning. Holland har en minoritetsregering, beroende av extremhögern. Italien saknar vänsteralternativ till den gubbsjuke Berlusconi. Kommer José Sócrates regering i Portugal att falla i år? Och Belgien har ingen regering alls efter valet i juni förra året.
Den gamla frågan om det går att kombinera demokrati med massarbetslöshet och sämre välfärd är lika aktuell nu som 1945. Men svaren är vagare idag. Europatanken tål inte några fler kriser. Och politikerna måste inse att det snabbt kan vara kört om allt de har att erbjuda väljarna är försakelser och inga egentliga hopp om framtiden.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
