I dag presenterar EU-kommissionen sin ekonomiska prognos för 2013-2014. Diskussionen om den ekonomiska kris som har fört EU till randen av en institutionell härdsmälta fortsätter i hög hastighet. Men Sverige kan bli kvar på perrongen när det europeiska tåget rullar.
”Högern att lita på” är en paroll från 1952 som är lätt att raljera över. Den har dock gällt inom ett område: Svenska M har drivits av genuina pro-europeiska impulser – även om de aldrig har begripit EU:s sociala dimension. Men efter de avreglerade marknadernas kollaps har även EU hamnat vid ett vägskäl: Mer politik krävs för att unionen ska fungera.
Vägskälet delar den europeiska högern. Kristdemokraten Merkel tar sig an EU:s pensum. Tories och Sverigedemokraterna slår in på populismens väg. De dryftar utträde ur den relativt unga union som har garanterat fred och lyft grannländer som tills nyligen led under kommunismens diktatur.
Svenska M flörtar tyvärr med fel väg. Regeringens EU-signaler blandar populism med en ovilja att ta ansvar, vilket försvagar Sveriges anseende och styrkeposition i EU-samarbetet.
Anders Borg inledde förhandlingarna om bankunionen med att deklarera att Grekland borde lämna euron och hotade med ett veto – som synades. I de fortsatta diskussionerna har tre länder anmält att de inte ska vara med: Tjeckien, Camerons Storbritannien samt Sverige.
Handelsminister Ewa Björling förklarade krig mot EU angående snuset. Ett ordval som ter sig märkligt då Sverige var det enda av 26 EU-länder som inte skrev under ett initiativ angående det högst reella kriget i Syrien.
Såväl Reinfeldt som Helle Thorning-Schmidt förhandlade om en rabatt på EU-avgiften. Danmarks statsminister lyckades bäst men tonade ned sin framgång enligt den tradition som anger att när förhandlingen är över sätts EU-position före nation. Reinfeldt skröt bäst han kunde.
Från Bryssels korridorer får Dagens Arena uppgifter om att svenska positioner i viktiga frågor är hårdvaluta då Sverige har suttit tysta vid rådsförhandlingarna. Och vad gäller EU:s budget skäller regeringen på Göran Färm (S) – fast det stora problemet har varit den egna partigruppen EPP.
I EPP-gruppen sitter svenska moderater och röstar för reaktionären Tonio Borg, mot utsläppsminskningar, för mer fossila energikällor, mot rimliga nedskärningar i EU-politikernas ersättningar. Och Gunnar Hökmark la ett avslagsyrkande på energieffektiviseringsdirektivet. Fast det borde vi ha vant oss vid. Allvarligare är de officiella tongångarna.
I utrikesdeklarationen hade meningen om att Sverige ska ”tillhöra kärnan i EU” strukits. I FT och DN sågar Borg förslaget om en tätare EU-samordning i form av en finanspolitisk union.
För oss som är såväl vänster som positiva till Europasamarbetet blir läget dubbelt dystert.
Svenska M – och därmed regeringen – närmar sig Tories. Och om svenska S driver en kraftfull politik tillsammans med sina europeiska systerpartier i syfte att vrida de kommande och viktiga stegen i EU:s utveckling åt vänster?
Låt oss kalla den frågan för retorisk.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
