EU måste se till att säkerheten för den judiska befolkningen kan garanteras. Det handlar om hela trovärdigheten för EU som fredsprojekt.
I höstas intervjuade jag journalisten Rolf Tardell, redaktör för SVT:s Agenda. Han hade precis gett ut en bok om sin mamma, Annette Amouch, som var en av få franska judar som överlevde Förintelsen. Annette deporterades till Auschwitz 1944, men räddades till Sverige av Röda korsets vita bussar strax före krigsslutet.
En av de saker som hade chockerat honom under arbetet, berättade Tardell, var hur Annettes bortförande gick till. Det var inte tyskarna, trots att det kryllade av sådana i den lilla staden Digne-les-Bains. Nej, det var lokala fransmän som på eget initiativ iscensatte gripandet.
När han hade fått det klart för sig började han se med andra ögon på den för varje år växande antisemitismen i det franska samhället – i år krönt av attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdos redaktion och den efterföljande attacken mot en judisk mataffär.
Med mordet på 37-årige Dan Uzan utanför synagogan i Köpenhamn, klarnar bilden. Europa är återigen ett mycket farligt ställe för judar att bo på. Hoten mot dem har inte tagits på allvar, och nu när vakter med automatvapen patrullerar de danska synagogorna, känns det som det redan är försent.
I början av veckan uppmanade därför en valrusig Benjamin Netanyahu alla europeiska judar att flytta till Israel. Israels regering utlovar en satsning i mångmiljonklassen, men president Reuven Rivlin sade också att den som väljer att flytta ska göra det av egen fri vilja och inte av rädsla för antisemitismen.
Rivlin har rätt – flykt är av flera skäl en tragisk utväg. Dels därför att Netanyahu skickligt utnyttjar krisläget för sina egna politiska syften – som att befolkningsmässigt stärka ”facts on the ground” – dels därför att en sådan ”evakuering” skulle innebära att den här blodiga kontinenten står inför ännu ett historiskt misslyckande.
I många av medlemsländerna råder redan vad många journalister och forskare kallar en Weimar-liknande stämning. Att EU inte klarat av att skydda en annan hotad minoritet, romerna, är mer än upprörande.
”Vi känner en stark samhörighet och gemenskap med våra medmänniskor som nu utsätts för hatbrott”, skrev Ship to Gaza-aktivisterna Kholod Saghir, Dror Feiler med flera i en debattartikel på SVT Opinion. De uppmanade sin omgivning att ”kärleksbomba” synagogan i Stockholm med pappershjärtan och blommor.
En sådan åtgärd är gullig, men inte mycket mer. Nu gäller det att EU visar handlingskraft – på nästa toppmöte måste man lösa problemet om hur säkerheten för den judiska befolkningen ska kunna garanteras. För mig handlar det om hela trovärdigheten för EU som fredsprojekt.
Eller för att travestera Danmarks premiärminister Helle Thorning-Schmidt – ett angrepp mot på en judisk församling är ett angrepp på oss alla.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
