Exit Murdoch

I USA ställs ofta de ekonomiska höjdarna på Wall Street mot de vanliga amerikanerna på Main Street. En variant på svenska lyder: ”Folkets väl går före storfinansens”. En lika enkel som genial politisk paroll.

I Storbritannien är mediegatan Fleet Street en symbol för fria medier. På pappret ska de vara en grindvakt mot maktmissbruk och värna demokratin. Men på senare tid har de brittiska medierna fått ett vanrykte. Särskilt förstås Murdochs stora mediekonglomerat. Nu kan det vara på väg att falla samman helt och hållet. På ett sensationellt och skandalöst sätt.

Den senaste veckan har en rad journalister och chefer på The Sun häktats. Tidningen är inte bara landets största dagliga tabloid. Den är ökänd för sitt fokus på skandaler, avslöjanden och aktiva politiska ställningstaganden som alltid lutat åt höger. The Sun är en viktig pusselbit i Murdochs brittiska medievälde. Tidningen anklagas nu för omfattande mutor till och uppgörelser med poliser, militärer och andra offentliga tjänstemän.

Murdoch började sin karriär genom att köpa upp lokala tidningar i Australien och äger numera medier runt om i världen, särskilt i USA och i Merry Old England. I början hade han sympatier för Labour i Australien men har sedan länge företrätt thatcherismen och reaganismen i mediernas värld. Kampen mot typografernas och journalisternas fackliga organisationer på Fleet Street tillhör numera hjältemytologin bland rättrogna nyliberaler. Och hans medier har dessutom alltid haft en politisk högeragenda. Fox News i USA är sedan länge ett slags televiserad Tea Party.

Murdoch har varit sin högeragenda trogen, men flexibel beträffande vilka politiker han stött. Han backade förstås upp Thatcher på sin tid. Men omfamnade Blair när ett maktskifte blev oundvikligt 1997. Häromåret bytte Murdoch fot igen och stödde Cameron lagom till att de konservativa återkom till makten. Han har både levt i symbios med politikerna och satt skräck i politikerna.

Den fulla vidden av skandalen på The Sun kan vi ännu inte överblicka. En hypotes är att ytterligare smutsig byk kommer att tvättas offentligt och hamna i rättssalarna. Oron på The Sun är uppenbar. Journalisterna är rädda själva få skulden och som journalistfacket uttrycker det ”bli kastade till vargarna”. Förmodligen ligger ansvaret högre upp i företaget och olagligheterna förankrade i en företagskultur. Kanske rent av i den self made-anda som skapade denna mediekoloss och som nu kan bli dess fall. Murdoch har i veckan själv anlänt till London för att gjuta oljor på vågorna. Om det ens är möjligt.

För mutanklagelserna mot The Sun är bara ytterligare ett kapitel i en lång historia av skandaler kring Murdoch. Tidigare har avslöjandena om News Of The Worlds olagliga telefonavlyssning och intrång i privatlivet lett till enorma chockvågor i Storbritannien. Mängder av kända britter var drabbade och har fått sitt privatliv utlämnat i tidningen. När det visade sig att anhöriga till stupade soldater hade avlyssnats var måttet rågat i detta nationalistiska land.

Protestvågen var så omfattande att Murdoch förra året tvingades fatta det historiska beslutet att lägga ner News of The World. Men det juridiska efterspelet pågår än, vilket nu lett till att även mutkulturen på The Sun avslöjats. Frågan är om Murdoch nu tvingas lägga ner även The Sun. Eller sälja tidningen och resterande delar av medieimperiet. Kvar finns ju Times och Sunday Times och flera TV-kanaler. Murdochs brittiska bolag står under alla omständigheter inför ett slags moralisk kollaps. Kanske väntar nu en företagskollaps eller en smärtsam Murdoch-sorti från de brittiska öarna. Redan förra året hade New Statesman ett omslag formulerat som en dödsannons: ”Murdoch’s Britain 1969 – 2011.”

Labours underhusledamot Tom Watson säger att mutorna på The Sun visar att den olagliga telefonavlyssningen inte var det enda övergreppet och att olagligheterna nu leder in till hjärtat av företagskonglomeratet och till Rupert Murdoch personligen. Det finns helt enkelt misstankar om att kriminalitet pågått under en lång period. Philip Stevens konstaterar för sin del i Financial Times att systemet med pressens självreglering visat sig otillräckligt.

Men mediernas etik måste läggas under luppen även här i Sverige. Den tekniska utvecklingen och den kommersiella pressen innebär en lockelse att testa gränserna för det tillåtna. Folkpartiets intrång i Socialdemokraternas datasystem under valrörelsen 2006 är ett exempel. Journalisten Niklas Svensson fick tillgång till uppgifterna och loggade in sig i. I dag är han stjärnreporter på Expressen.

Men det handlar inte bara om gott uppförande. Maktkoncentration i alla former är av ondo. Berlusconi i Italien och Murdoch i Storbritannien visar på olika sätt att privat maktansamling i medierna kan vara ett demokratiskt problem. Att Bonniers växande ägarandel och strategiska maktposition i Sverige inte diskuteras på ett seriöst sätt är en gåta. Eller ett uttryck för svensk förnekelsekultur. Eller för Bonniers beroendeframkallande maktposition.

I Storbritannien har det onekligen gått längre. Det har gått så långt att en Murdoch-sorti lär beklagas av väldigt få britter. Och om The Sun läggs ner blir britterna dessutom av med den värsta sortens nationalistisk och fördomsfull högerpopulism.