Ledare Att högerextrema AFD:s stöd ökar i Tyskland just nu är ingen slump. Missnöjet med regeringen förflyttar spelplanen och spelar ytterhögern i händerna.
Enligt de senaste opinionsmätningarna skulle det högerextrema partiet Alternativ för Tyskland bli tredje störst om det var val till förbundsdagen i dag. Dessutom är partiet någon procent från att gå om socialdemokratiska SPD som landets andra största.
AFD bildas 2013 som en utbrytning ur kristdemokratiska CDU och går med raska steg från högerkonservativt till högerextremt. Partiet är numera under bevakning av tyska säkerhetstjänsten för att dess ideologi och program ”riskerar att skada den tyska demokratin”. Ungdomsförbundet, Ungt alternativ för Tyskland, klassas i sin tur som en extremistorganisation.
Partiets första val till förbundsdagen 2017 blir en succé: 12,6 procent. Fyra år senare backar AFD och det snackas om att partiets stöd slagit i taket. Men i östra Tyskland – i städer som Dresden, Chemnitz och Leipzig – fortsätter framgångarna.
Att det är just i öst som radikalhögern har starkast stöd är ingen slump.
Partier som AFD tjuvkopplar historien genom att måla upp förfalskade löften om hur det en gång var och hur det återigen kan bli. Bara Tyskland blir tyskt igen.
1988 publicerar den östtyske medborgarrättsaktivisten, författaren och filmskaparen Konrad Weiß en sammanställning över extremhögerns verksamhet i DDR. Slutsatsen är att det åtminstone sedan sextiotalet funnits mer eller mindre organiserade högerextrema grupperingar. Under åttiotalet har aktiviteten dessutom mångdubblats. Weiß menar att fascismen och högerradikalismen är produkter av samhället och poängterar att östra Tyskland ”aldrig haft chansen att bära upp de demokratiska traditionerna från vare sig revolutionen 1848 eller Weimarrepubliken [..] i stället påtvingades en proletariatets diktatur med stalinistisk kärna.”
Grogrunden har med andra ord alltid funnits.
Att AFD:s stöd sväller just nu är heller ingen slump. Kriget i Ukraina. De kontroversiella vapenleveranserna. Energikrisen. Elpriserna. Inflationsspiralen. Missnöjet med regeringens hantering förflyttar spelplanen, spelar ytterhögern i händerna.
Trots att det gått över trettio år sedan murens fall avtecknar sig skillnaderna mellan öst och väst i mer eller mindre alla nyckeltal: hälsa, förväntad livslängd, inkomst, utbildning. Samtidigt fungerar porträtteringen av östra Tyskland som något i grunden annorlunda, ogreppbart, som en del av radikalhögerns bränsle. Partier som AFD tjuvkopplar historien genom att måla upp förfalskade löften om hur det en gång var och hur det återigen kan bli. Bara Tyskland blir tyskt igen.
Hotet kan bara mötas av de partier som står i motsats till extremhögerns program och metoder. Det handlar förstås om att värna det mänskliga värdet och orka stå upp för det öppna samhället. Men det handlar lika mycket om materiella frågor. El- och matpriser. Vettig välfärd. Jobb och livschanser. Det går att angripa lågkonjunkturen med politik som fördelar bördor och utmaningar rättvist. Som inte drabbar grupper som redan lever förtvivlat nära marginalerna oproportionerligt.
Historien visar med sällsam svärta hur skört samhället är inför kriser som splittrar människor och urholkar förtroendet för det gemensamma. Inflationens, krigets och lågkonjunkturens 2023 är inget undantag.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
