Tänk om regeringen kunde lägga lika mycket energi på andra utgiftsområden.
En av de första saker Benjamin Dousa sade efter sitt tillträde som biståndsminister var att det svenska biståndet måste bli mera transparent.
Det låter bra. Transparens betyder öppenhet, genomskinlighet, och det är viktigt att det går att spåra vart svenska biståndspengar går, och vad de gör för nytta.
Problemet är de ingångsvärden som ligger bakom hans uttalande. På samma sätt som alla Tidö-politiker tycks Dousa utgå ifrån att biståndet i dag är korrupt och avskärmat från insyn. Men faktum är att få skattemedel är så enkla att spåra som just biståndsmedlen. På sajten openaid.se kan man lätt följa vart pengarna går, till vilka länder och vilka typer av projekt.
Vi har alltså en biståndsminister som antyder att Sida medvetet fuskar med redovisningen.
Genom bara ett par knapptryck kan man till exempel se att Svenska Institutet under 2024 har några stora projekt i Albanien.
Ibland finns det begränsningar i öppenheten, men då handlar det främst om demokratibiståndet, där det i många länder kan vara känsligt att ta emot stöd från den svenska biståndsmyndigheten.
Under de senaste 10–15 åren har också kraven på tydliga resultatredovisningar ökat dramatiskt. De som ger pengar lägger enorma resurser på att berätta vad pengarna gått till och vad det gett för resultat.
Ändå säger biståndsministern att transparensen ska öka ännu mer. Som om Moderaternas retorik inte ändrats, trots att verkligheten gjort det.
För några dagar sedan fick Dousa särskilda skäl att ställa hårdare krav. Det visade sig att biståndsmyndigheten Sida hade redovisat fel. 40 000 skapade jobb i ett projekt visade sig vara 4 000. I ett annat projekt var de 17 000 redovisade nya jobben i själva verket en prognos.
Dåligt, förstås.
Men Dousas reaktion var inte bara att kräva korrekta redovisningar, vilket han borde göra. Istället valde han att misstänkliggöra Sida-tjänstemännen som gjort redovisningen. Till medierna sade han att han var osäker på om det rörde sig om ”slarv eller aktiva handlingar”.
Vi har alltså en biståndsminister som antyder att Sida medvetet fuskar med redovisningen.
Tydligare kan inte Tidö-regeringens inställning till biståndet och de organisationer och aktivister som engagerar sig i det skrivas ut.
”Träsket, klägget, det biståndsindustriella komplexet. Det finns många termer att välja mellan”, skrev Svenska Dagbladets ledarsida nyligen.
Samma misstänksamhet. Samma svepande formuleringar.
Problemet är bara att det finns få utgiftsområden i budgeten som är så genomlysta.
Tänk om regeringen kunde lägga lika mycket energi på andra utgiftsområden, som skolan och vården, för att hindra ekonomiska medel från att läcka ut ur systemet.
Då kanske vi vore av med de värsta excesserna hos de privata utförarna där.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
