Facken måste ta strid

Ledare OB-tillägg är en klassfråga. Arbetsgivaren målar fan på väggen om vem som vinner på OB just på grund av deras medelklassblick på hotell- och restaurangjobb.

Vid den senaste löningen fick timanställda i hotell och resturangbranschen lite mer i lön. Då syntes den ökning av tillägget för obekväm arbetstid (OB) som hotell- och resturangfacket förhandlade sig till i senaste avtalsrundan.

Ökningen är 50 öre mer per timme efter klockan 20 på vardagar, 16 på lördagar och hela söndagen.

Det är alldeles för lite. I nästa runda måste facken måste ta strid för att OB ska finnas kvar på ett meningsfullt sätt.

OB är ett tillägg för den som arbetar när andra är lediga – på natten, sen kväll eller på helger och röda dagar. Tillägget är tänkt att fungera som kompensation för den rad av negativa konsekvenser som atypiska arbetstider får. Att arbeta på natt- och skiftjobb förkortar livet. Risken för stress, stroke, sömnproblem och hjärt- och kärlsjukdomar ökar, liksom risken för gravida att föda för tidigt. Det är svårare att uppehålla rimliga matvanor och ökar risken för beroende av alkohol och knark.

Ju mer bilden av den bakfulla tonåringen som jobbar för att spara till årslånga surfkollon växer fast, desto billigare för arbetsgivaren

Vår kultur är präglad av kontorstid och helgdagar. Det kan vara svårt att kombinera atypiska arbetstider med ett värdigt privatliv.

Ingen annan bransch har så stor andel som jobbar på obekväma arbetstider som hotell- och restaurang. Det har alltid varit en uppförsbacke att få OB i branschen, eftersom restauranger och hotell behöver vara öppna just då andra är lediga och vill umgås, käka och dricka, eller resa. Mindre än en fjärdedel av dem som jobbar inom hotell och resturang jobbar endast dagtid på vardagar. Man ser avundsjukt på handelsanställda, som har en betydligt bättre utgångspunkt på grund av handelns historia av att ha söndagsstängt.

Men arbetsgivare inom handel såväl som hotell och resturang har gjort gemensam sak av att sprida en bild av att OB är en ineffektiv reform som inte gynnar riktiga arbetare. Det vore istället bättre med en växling av ob-tid mot ökad lön för fast personal, menar de. Vissa arbetare skulle tjäna på den här växlingen initialt, men över tid skulle arbetstagare förlora. En nyrekryterad skulle nämligen förfarande börja på lägstalön, utan OB eller kompensation för att OB försvunnit. Växlingen skapar tydliga incitament för arbetsgivare att byta ut personer som redan arbetar mot nya förmågor, och det i branscher där personalen redan byts ut ofta. 

Arbetsgivaren målar fan på väggen om vem som vinner på OB just på grund av deras medelklassblick på hotell och resturangjobb. Alla lämnar inte serviceyrken efter ett år eller två för att läsa vidare. Ju mer bilden av den bakfulla tonåringen som jobbar för att spara till årslånga surfkollon växer fast, desto billigare för arbetsgivaren.

Arbetsmarknaden har polariserats snabbt i Sverige just för att en viss typ av arbetare är osynliga i debatten. Det gör att vissa kan hävda att politiken inte längre behöver konfrontera klassamhället. Den lyxiga dygnetrunt servicen som är möjlig i dag bärs av dem som arbetar på vilodagar, är vakna på natten och sover på dagen.

Alla reformer som når dem är viktiga.