ledare En färsk rapport om gymnasieelevers inställning till facket borde få larmklockorna att ringa hos alla fackförbund. Att ursäkta nedgången i organisationsgrad med att vi har en större andel tillfälliga jobb håller inte.
Före trettio år sedan var över 60 procent av alla yrkesverksamma i åldern upp till 24 år med i facket. Idag är siffran nere i 35 procent. I en ny rapport om gymnasieelevers inställning till facket visar Ylva Bergström och Emil Bertilsson från Uppsala universitet att det inte bara handlar om att organisationsgraden sjunker. Det handlar också om att attityden till facket har förändrats samtidigt som kunskaperna om arbetsmarknaden blivit sämre.
Det är visserligen bara fem procent av eleverna som inte tror att facket behövs, men trots det är det endast 55 procent som svarar att de kommer gå med själva. Kanske inte så konstigt när mindre än hälften av eleverna sade sig veta vad ett kollektivavtal är. När rapportförfattarna bad eleverna att räkna upp exempel på minst tre saker som regleras i ett sådant avtal var det bara en bråkdel av eleverna som visste. Inte ens en i varje klass på de yrkesförberedande programmen. Vi har idag en gymnasieskola där entreprenörskap är ett eget ämne, men där eleverna inte vet hur löner och arbetsvillkor förhandlas. Det får såklart konsekvenser.
Nästan var tredje elev svarar att de tror att det svenska välfärdssystemet är ett resultat av humanistiska värderingar!
Särskilt illavarslande är att bilden av facket bland gymnasieungdomarna är så kluven. Störst tilltro till fackföreningar finns på de teoretiska programmen. Där är också kunskapen om arbetsmarknaden störst. Det omvända gäller på framförallt på de yrkesprogram som domineras av kvinnor:
“Flickor på yrkesprogram dominerar bland dem som angett att de inte vet vad fackförbund och arbetsgivarorganisationer gör eller vad ett kollektivavtal är. De är överrepresenterade bland dem som ställer sig tveksamma till facklig verksamhet.”
I de grupper som löper störst risk att drabbas av otrygga anställningar är alltså kunskapen om och tilltron till facket lägst.
I rapporten av Bergström och Bertilsson syns också tydligt att varje generation måste vinnas också för gamla fackliga segrar. Nästan var tredje elev svarar att de tror att det svenska välfärdssystemet är ett resultat av humanistiska värderingar! Endast var femte tror att det beror på fackliga ansträngningar.
Bergströms och Bertilssons rapport visar på ett misslyckande som borde få larmklockorna att ringa hos alla fackförbund. Att ursäkta nedgången i organisationsgrad med att vi har en större andel tillfälliga jobb håller inte. Det räcker inte heller hoppas på att gymnasieskolan ska bli bättre på att förbereda ungdomar på hur arbetsmarknaden fungerar, även om det är motiverat.
- Det behövs nya sätt att nå ungdomar, både i gymnasiet och i arbetslivet.
- Det behövs nya sätt att organisera ungdomar, framförallt i otrygga jobb.
- Det behövs nya sätt att kommunicera fackliga framgångar, både dagens och gårdagens.
Risken är annars att Bergström och Bertilsson får rätt när de skriver “Betraktar vi dessa siffror demografiskt och blickar framåt, förefaller det finnas en risk för att den fackliga organisationsgraden skulle kunna sjunka ner till halva löntagarkåren.”
Fortfarande är organisationsgraden i åldersgruppen 45–64 år över 75 procent. Det är deras barn som går i gymnasiet idag. När varken skolan eller media räcker för att nå ungdomarna är kanske deras föräldrar, de befintliga medlemmarna, en del av lösningen?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
