Krönika Marknadens djurhållning skapar fler virus och pandemier. Det är omoraliskt, kortsiktigt och farligt, skriver Max V Karlsson.
Den globala pandemin har lyckats tränga igenom samhällets försvar, och slagit allra hårdast mot världens redan utsatta. När insatserna studeras och utvärderas kommer en central del vara att göra upp med djurhållningen i framför allt Europa, USA och delar av Asien. Nederländerna står för den just nu mest oroande och anmärkningsvärda utvecklingen. Efter nya utbrott på sex större kycklinggårdar har mer än en halv miljon kycklingar och över tjugo tusen ankor avlivats, och det stannar troligtvis inte med det. Fåglarna är sjuka, smittade med den senaste fågelinfluensan inom H5-varianten. Just nu är chansen liten att just den här virussträngen kommer att smitta människor men flera hot kvarstår. Att stora kyckling- och grisfarmar är virusinkubatorer är en mer eller mindre historisk konstant, och med industrins steg mot allt fler större gårdar och uppfödningar ökar risken än mer. Tidningen The Correspondent kallar Nederländerna för ”en kluckande tidsbomb”.
Men smittan finns här också. Den 17 november konstaterades smitta i en kalkonbesättning i Skåne, och Statens veterinärmedicinska anstalt bedömer smittan som ”relativt utbredd” hos vilda fåglar i Sveriges kustområden. Som en första åtgärd har Jordbruksverket beslutat att alla “kommersiella fjäderfän” ska hållas inomhus tills vidare för att minimera smittorisken. Fågelinfluensan H5N8 har ”zoonotisk potential”, där smitta till människor aldrig kan uteslutas.
Det är möjligt att ett virus muterar ute i det fria, men risken är liten och om det sker är det mer sannolikt att värden dör innan viruset hinner sprida sig vidare. Mellan 1959 och 2015 registrerades 39 fall där mer eller mindre harmlös fågelinfluensa muterade och blev dödlig. Av de uppstod 37 i kycklingindustrin, oftast på större europeiska kycklingfarmar. Risken för att kycklingar eller ankor smittas och att smittan sedan blir farlig ökar flera gånger om vid en hög koncentration på samma plats, alltså om många samlas på samma begränsade yta som på en farm eller i en fabrik.
Även om vatten vanligtvis är ett krav för att en fågelinfluensa ska sprida sig, så står och lever kycklingar ofta så tätt inpå varandra på farmar att det helt enkelt inte behövs. Viruset sprider sig ändå, och om värden dör har andra kycklingar ingen möjlighet att undvika det virussmittade liket. Andra kycklingar kommer att stå och sitta på den döda i ett upplägg som ger viruset bästa tänkbara förutsättningar att snabbt replikeras och reproduceras flera miljarder gånger om. Den rekordsnabba reproduktionen ökar risken för mutationer, samtidigt som det hela tiden uppstår nya vågor och varianter av samma virus. På det här sättet kan ett mindre farligt virus snabbt bli både mer smittsamt och dödligt. Det är inget annat än ett komplett mardrömsscenario. I Sverige finns det över 120 kycklinggårdar, och den genomsnittliga farmaren har över 100 000 kycklingar på samma gång.
Marknadens logik står här i starkt kontrast till samhällets bästa. De farliga och enorma kycklingfarmarnas koncentration är ett effektiviseringsbeslut och industrins avlade hybridkycklingarter är, förutom att de lägger fler ägg, mer mottagliga för sjukdomar och virus. Det är fullt möjligt att vaccinera fåglar mot influensan idag, men möjligheten begränsas av den europeiska marknadens motstånd: vaccinering skulle göra det svårare att exportera kycklingar från exempelvis hårt drabbade Nederländerna till Tyskland eller Storbritannien för att mottagarländerna vill hålla sig helt fria från virus.
Marknadens främsta lösning stavas just nu “biosäkerhet”, att skydda kycklingar från världen utanför gården. Men det är ett luftslott, och det är omöjligt att hermetiskt försegla en verksamhet som hela tiden kräver att föda kommer in, och avföring och avfall lämnar. När ett virus biter sig fast och utvecklas mitt bland tätt packade kycklingar är det i praktiken redan för sent – viruset kommer att ta sig ut med hjälp av ohyra, fåglar, insekter, partiklar, kläder, städutrustning eller något annat som finns i verksamheten.
Lösningen är flerdelad, och stavas avskaffad eller betydligt mindre djurhållning, hårda begränsningar på gårdar och farmer, och en ökad regional handel där djur inte fraktas över hela världen. Om du tycker att det här låter för avlägset eller orealistiskt är det värt att påminna sig om att den tid vi är i nu i sig är otrolig, och att få har gissat rätt om hur det moderna samhället ser ut och organiseras.
Att kosten alltid kommer att innehålla kött och animaliskt protein är inte heller en evig sanning. Alternativa protein och till och med labbodlat kött är två snabbt växande industrier, bland annat på grund av den enorma miljö-, ekologi- och klimatpåverkan som världens köttindustrier innebär. Det ligger också ett felslut i att generalisera och likställa mänskligt beteende under kapitalism med mänskligt beteende i sig, när vi sällan eller aldrig rör oss utanför marknadens redan satta ramverk. Ett mer motståndskraftigt samhälle måste göra upp med köttet.
Max V Karlsson praktiserar som opinionsskribent hos Dagens Arena
(Missa f ö inte hans exklusiva poddkrönika om hur militären påverkar världens största tv-spel.)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
