Faller den tyska regeringen nu?

Sverige behöver investera i utbildning, klimat, infrastruktur, välfärd, försvar, bostäder. Därför är den tyska debatten avgörande även för oss.

”Skuldbromsen” som är inskriven i den tyska konstitutionen förbjuder regeringen att låna mer än 0,35 procent av BNP per år. I Sverige har vi ett skuldankare, inte lika strikt, som anger att den offentliga skulden bör uppgå till 35 procent av BNP på medellång sikt.

I Tyskland har skuldbromsen nu slagit till och försatt landet i en ekonomisk och politisk kris.

Det stora oppositionspartiet Kristdemokraterna passade på att anmäla den rödgröngula regeringen (eller ”trafikljusregeringen”) till författningsdomstolen. I sin budget vill regeringen lyfta medel från fonder som upprättades under pandemin. Dessa ska finansiera investeringar i klimatomställningen, i elintensiv industri och stödja utsatta hushåll. Den ekonomiska utvecklingen i Tyskland efter pandemin och utbrottet av kriget i Ukraina är en dyster historia.

Utslaget i författningsdomstolen var en kalldusch för kanslern Olaf Scholz

Därför är frågan laddad och viktig. Vägvalet i Tyskland kan komma att påverka den ekonomiska politiken i en rad länder. För det är uppenbart att många länder, inte minst Sverige, behöver investera i utbildning, klimat, infrastruktur, välfärd, försvar, bostäder med mera. Mycket mer än under det senaste kvartsseklet. Och lånefinansiering är en (om än inte den enda) möjlighet.

Detta kräver en revision av det ekonomiska regelsystem som under det senaste kvartsseklet satt en grimma på den ekonomiska politiken.

Utslaget i författningsdomstolen var en kalldusch för kanslern Olaf Scholz och hans socialdemokratiskt ledda regering och skapade ett hål i budgeten på motsvarande 700 miljarder svenska kronor. Och det är bråttom att vaska fram en lösning. Ett alternativ är att skjuta på budgetbeslutet till början av nästa år. Vilket inte är optimalt på något sätt. Det skapar en ekonomisk osäkerhet i en redan turbulent tid. Det hela påminner om budgetkonflikterna i USA där kongressen på politiska grunder blockerat presidentens och regeringens budget vid ett antal tillfällen.

I Tyskland är det alltså författningsdomstolen som sätter käppar i hjulet. Med det ligger både politik och juridik i vågskålen. Oppositionen menar att Olaf Scholz trixar med budgetprinciperna och ser detta som en möjlighet att sänka trafikljus-regeringen.

Men djävulen sitter som vanligt i detaljerna. Att ändra regelsystemet är en komplicerad historia som kräver en kvalificerad majoritet i förbundsdagen. Den möjligheten är för närvarande blockerad. Krisen har också spätt på oenigheten i regeringen. Liberalerna (FDP) vill inte ändra regelverket, deras partiledare Christian Lindner är dessutom finansminister. Särskilt De Gröna men även Socialdemokraterna vill ändra författningen i det här avseendet.

För De Gröna är klimatomställningen närmast ett villkor för att kunna sitta kvar i regeringen. Trafikljusregeringen är inte heller en perfekt koalition. Den påminner om det komplicerade samarbetet inom ramen januariavtalet här i Sverige. Det slutade som bekant med att Stefan Löfven fick avgå, men kom tillbaka.

Faller den tyska regeringen nu?

I Tyskland minskar stödet för den sittande regeringen. Stödet för Socialdemokraterna och kanslern Olaf Scholz rasar. Medan högerextrema AfD stärks betydligt, partiet är nu i opinionsmätningarna det andra största partiet efter Kristdemokraterna. Och oppositionen vill förstås tvinga fram ett nyval.

Till detta kom en oro för den tyska och europeiska ekonomin. Tyskland har haft tuffa år under och efter pandemin, och inte minst efter krigsutbrottet i Ukraina. Tillväxten har dalat. Att inte investera i nuvarande läge kommer inte att förbättra de ekonomiska utsikterna för de kommande åren.

Tyskland är en mycket viktig exportmarknad för Sverige. Och Europas ekonomiska motor.

Krisen i Tyskland visar att konstitutionella restriktioner också påverkar den ekonomiska politiken. Men även det svenska finanspolitiska ramverket har länge pockat på en revision. Det är förstås inte inskrivet i regeringsformen (författningen). Men det har visat sig svårt att förändra det, trots att de flesta insett att det passerat sitt bäst-före-datum för längesedan. Det tillkom i en djup ekonomisk kris och en skuldkris på 90-talet. Syftet var att strama upp budgetprocessen med ett överskottsmål och utgiftstak, kommunernas budgetar skulle vara i balans.

Men sedan länge har Sverige en mycket låg offentlig skuld. Samtidigt som vi har stora behov att investera i gemensamma angelägenheter. Sverige är i det här avseendet inte unikt. Efter kriserna på 70- och 80-talen anammade många länder en stramare ekonomisk politik.

Till detta kommer EU:s ekonomiska ramverk som bygger på samma idé. Men nu har EU beslutat om att göra en översyn av den ”ekonomiska styrningen”. Det är ett tecken så gott som något att 90-talet är över. Även om det dröjt onödigt länge.
Och i Sverige har politiska låsningar förhindrat nödvändiga förändringar och förbättringar. Vi har en klimatskuld vi måste betala av. Vi har en infrastrukturskuld, vilket vi blir varse varje dagen tågen inte går eller kommer fram försent. Välfärden är underfinansierad. Borg-Reinfeldt bantade försvaret för att kunna sänka skatten.

Nu vill Kristersson-Svantesson låna för att kunna bygga upp försvaret igen. Om man väljer att se på saken från ett cyniskt perspektiv. Men nu har regeringen trots allt tillsatt en utredning som ska se över det finanspolitiska ramverket. Det öppnar för lånefinansiering av ett antal livsavgörande investeringar.

Det legitimerar förstås inte fritt blås på alla områden när det kommer till offentliga utgifter, varje skattekrona behöver vägas på en politisk och ekonomisk våg. Lån är inte lösningen på allt. Vi behöver också öka intäkterna (höja skatterna på ett rättvist sätt). Men debatten är igång. Utgången är inte given. Men det är tid för förändring. Och lämpligt nog har Tankesmedjan Arena idé inlett en egen ”Skuggöversyn av det finanspolitiska ramverket”.

Det kan nog behövas. För som vanligt måste ord följas av handling.