Regeringens Ojnarebesked visar att miljörörelserna har blivit en lobbykraft att räkna med. Det är gruvindustrins stora skräck, skriver Sara Vikström Olsson, ordförande.
Allting började egentligen 2005 när Nordkalk ansökte om tillstånd för att få öppna ett dagbrott lika stort som två gånger Visby innerstad och angränsade till två Natura 2000-områden på norra Gotland.
De fick då nej i Mark- och miljödomstolen eftersom domstolen bland annat ansåg att brottet skulle kunna skada vattentillgången i Bästeträsk, Gotlands största sjö och vattentäkt för norra ön.
Domen överklagades och har sedan dess gått en rad turer genom olika instanser. Domstolsprocessen har kantats av lagändring i miljöbalken, en statlig utredning mutad av Nordkalk och domare utan erfarenhet av att döma miljömål. Den 5 juli 2012 kom Mark- och miljööverdomstolen med beskedet att Nordkalk skulle få tillstånd för sin verksamhet och att domen skulle äga laga kraft.
Det innebar att de inte behövde invänta eventuella överklagande innan de fick lov att påbörja sitt arbete. Vi satt tio stycken fältbiologer i en lägenhet i Visby och visste att det inte längre fanns något sätt att få stöd i den rådande lagstiftningen och vi bestämde oss för att åka ut till skogen och protestera.
Detta blev starten på ett tre månader långt protestläger i skogen men även på en ny gräsrotsrörelse som växte fram i Sverige. Personer som aldrig tidigare engagerat sig politiskt stod nu framför skogsmaskiner och skrev debattartiklar. Gotlänningar som tidigare inte vågat visa sitt stöd för skogen fick självförtroende att stå upp för rätten till sin mark.
Samer och gotlänningar träffades för att lära av varandras erfarenheter och kamper. En proteströrelse mot Sveriges exploateringsvänliga gruvpolitik växte fram och tog sig ända till ledarsidorna på DN. Med Ojnare har Fältbiologerna varit med och initierat en gräsrotsrörelse som sammanbinder lokalbefolkningar över hela Sverige.
Ojnareskogen är bara en av många skyddsvärda platser i Sverige som hotas av exploatering från starka näringsintressen. För gruvnäringen har Ojnareskogen blivit en lika viktig symbolfråga som för miljörörelsen. Det finns en anledning till att IF Metall, SveMin och Svenskt Näringsliv är livrädda för det beslut regeringen fattade i förrgår. Och den anledningen är inte de 3 000 jobben de påstår försvinna om de oroar sig för.
Fem professorer i nationalekonomi har redan konstaterat i en debattartikel i SvD att det egentligen handlar endast om ett femtiotal jobb som försvinner. Jobben är endast en täckmantel för deras verkliga rädsla.
Regeringsbeslutet innebär en signal om en ny riktning i miljöpolitiken. Hittills har bolagens syn på tillståndsprövningen enligt miljöbalken och minerallagen endast varit en formell process för att få ett godkänt tillstånd. Inte en prövning där de kan få avslag efter hur verksamheten påverkar miljön på lång sikt.
I samband med regeringsbeslutet skrev Dagens Arena att “utan aktivisterna hade vi inte haft någon Ojnareskog kvar att skydda”.
Gräsrotsrörelsen har blivit en okontrollerbar kraft för bolagen som inte låter sig tystas ned av deras påtryckningar – den gör oss bara starkare. Miljörörelsen har blivit stark en lobbykraft att räkna med i framtiden och det är gruvindustrins stora skräck.
Sara Vikström Olsson, ordförande, Fältbiologerna
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
