Klimatpolitik ses oftast som oberoende och underordnat allt annat som sker i världen – trots att det är precis tvärtom, skriver ordförande Sara Vikström Olsson.
Kort efter att Sverige nåddes av beskedet om attackerna i Paris drogs ett stort twitterdrev igång. Detta efter att Åsa Romson tweetat att klimatförhandlingarna i Paris kan komma att påverkas av attentatet.
Att moderater kritiserar Romsons tweets är det ingen som höjer ögonbrynen för, men när DN:s chefredaktör Peter Wolodarski tweetade “Klimatmötet? Terror pågår!!!” kändes det som ett knivhugg i magen på hela miljörörelsen.
Alla i klimatrörelsen har hört de här argumenten förut. Vi kan inte prata klimatpolitik nu, vi måste prata flyktingar. Vi kan inte prata klimatpolitik, vi måste diskutera ekonomiska krisen. Vi kan inte prata om klimattoppmötet, vi måste prata om terrorism.
Klimatpolitik ses oftast som oberoende och underordnat allt annat som sker i världen, trots att det är precis tvärtom, att allting hänger ihop.
Oljeberoendet är en stor bakomliggande faktor till flera av de krig och kriser vi ser i världen idag. Därför är en politik mot globala nollutsläpp inte bara en politik för att rädda klimatet, utan också för att skapa fred och en rättvis fördelning av naturresurser på jorden.
Bristen på en klimatpolitik kommer leda till en flyktingkris vi bara kan drömma om idag. När vattennivåerna höjs kommer det inte längre finnas något hemland där flyktingarna kan bli hjälpta på plats.
I en tid där finanskris, bostadsbubblor, överbelåning och arbetslöshet är vardag är en ambitiös klimatpolitik nyckeln till att gå från ökad tillväxt till hållbar tillväxt.
Därför gör det mig både arg och besviken att en av våra högst uppsatta och mest inflytelserika chefredaktörer inte kan göra den kopplingen. I stället begår han en mycket större kommunikationsmiss än Åsa Romson själv.
Drevet som Peter Wolodarski med flera satte igång är ett direkt ifrågasättande och förminskade av klimatrörelsens engagemang, existensberättigande och yttrandefrihet.
Jag ska åka med 50 andra unga fältbiologer till Paris i december för att demonstrera för rätten till vår egen framtid. Den politiska drivkraften som skapats inför det här mötet är enormt. För första gången nånsin ser det ut som att världens ledare kommer kunna enas om ett globalt klimatavtal där alla länder går in med åtaganden för att förhindra en total klimatkatastrof. Men när jag fick höra om attentaten i Paris fick det precis den effekten på mig som terrorismen önskar. Jag kände mig nedtystad och rädd.
Kommer klimattoppmötet ställas in? Kommer vi våga skicka femtonåringar till Paris? Kommer vi få lov att demonstrera? Mest av allt insåg jag: Ska jag låtas tystas ned av krafter som kan döda mig? För i tider där rasismen, fascismen och terrorismen växer sig allt starkare så är det i slutändan den frågan som ställs till mig.
Jag tänker inte låta de krafterna tysta mig. Men terroristerna tvingar ändå mig med människor världen över att ta det beslutet med den efterföljande frågan: Till vilket pris är jag beredd att låta min åsikt höras?
Och det är precis vad terrorism är. Att försöka tysta min och alla andras åsikter för en värld utan våld för allas överlevnad och lika värde. Det är därför vi pratar om klimattoppmötet i Paris.
För oss är klimatengagemanget som bildats inför och efter detta möte på liv och död. Om terroristerna lyckas tysta våra röster så har de vunnit. Det är därför miljöministern, miljörörelsen och egentligen hela samhället måste prata om klimattoppmötet och terrorism i samma mening.
Sara Vikström Olsson, ordförande Fältbiologerna
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
