Familjeveckan är radikal

LEDARE Bara den som är ointresserad av jämställdhetspolitik kan tycka att familjeveckan är feltänkt. Om ett par andra justeringar införs samtidigt kan resultatet av familjeveckan bli både mer jämlikhet och mer jämställdhet. 

I förra veckan skickade socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi  (S) ut förslaget om ett första införande av familjeveckan på remiss. Ledigheten har fått namnet familjedagspenning. Förslaget väckte stark kritik redan när det lanserades i valrörelsen och kallas nu för både feltänkt och tokigare än ni kan ana.

Bara den som är ointresserad av jämställdhetspolitik kan ha den hållningen.

Familjeveckan innehåller nämligen den pusselbit som saknas i föräldraföräkringen, den pusselbit som gör att föräldraledighet fortfarande är en förklaring till löneskillnader mellan kvinnor och män. Nyss varnade till exempel IFAU för att längre föräldraledighet skulle ge ökade löneskillnader. Det är dock bara sant så länge uttaget skiljer mycket mellan kvinnor och män som det gör idag. Med en individuell föräldraförsäkring skulle vi inte ha samma problem.

Om vi samtidigt växlar överlåtningsbara dagar mot individuella och vi får en mer jämställd föräldraförsäkring.

Här kommer familjeveckan – trots sitt namn – in med en radikal ansats: Inga dagar kan överlåtas mellan föräldrarna: Det är vårdnadshavare som ska ha en självständig rätt till familjedagspenning, står det i förslaget. Vuxna som har ett eller flera barn i åldern 4-16 år ska när familjeveckan är fullt utbyggd få fem dagar per år vardera att ta ut när skola/förskola har stängt eller vid utvecklingssamtal.

I januariavtalet anges att tre av familjeveckans fem dagar per förälder ska införas i ett första steg och det är vad som nu går ut på remiss, även om remissen också innehåller alternativ med endast en respektive två dagar ledigt istället för tre.

Familjeveckan är alltså radikal. Vardera föräldern får, fullt utbyggt, 12 år med fem dagar, totalt 60 lediga arbetsdagar med ersättning motsvarande tillfällig föräldrapenning. Det motsvarar nära tre månader (endast arbetsdagar räknas här), under en 12-årsperiod. Dagar som inte kan överlåtas. Om det hade varit föräldraförsäkringen hade vi talat om tre nya pappamånader.

Det gör också att det är motiverat att samtidigt se över föräldraförsäkringen på åtminstone två punkter.

Möjligheten att spara föräldraledighet bör återställas till att sluta vid barnets åttaårsdag. Alliansregeringen beslutade nämligen om en reform som motiverades med delvis samma problem som familjeveckan, alltså behov av att kunna ta ledigt i samband med sådant som utvecklingssamtal eller att skolan håller stängt. För barn födda 2014 och senare är det möjligt att spara på föräldraledighetsdagar ända till barnets tolvårsdag. Tidigare gällde det fram till åttaårsdagen. Problemet med alliansreformen är att den inte är begränsad till ledighet när skolan är stängd vilket kommer skapa problem både för skolan och på många arbetsplatser. Eftersom inga barn ännu kommit att omfattas av möjligheten att spara dagar till 12 års ålder (årskullen 2014 fyller 6 i år) bör denna möjlighet tas bort i samband med att familjeveckan införs.

Hellre än att begränsa antalet dagar i familjeveckan som i remissförslaget bör också 30 eller 60 av de så kallade garantidagarna (dagar med ersättning på lägstanivå) i föräldraförsäkringen fasas ut och istället växlas mot de nya dagarna med familjedagspenning. Då växlar vi samtidigt överlåtningsbara dagar mot individuella och vi får en mer jämställd föräldraförsäkring.

Om förslaget ska bli verklighet är det dock nödvändigt att inga argument om flexibilitet tillåts förändra förslaget så att dagarna blir överlåtningsbara eller så att ledighet kan tas ut även när skolan är öppen. Familjeveckan är tänkt att förbättra för löntagare som har svårt att ta ledigt när skolan är stängd.

Om den införs tillsammans med en återställare av möjligheten att spara dagar i föräldraförsäkringen samt färre garantidagar, skulle den också bidra till ökad jämställdhet, ett jämnare uttag av föräldraledighet och, inte minst, bättre förutsägbarhet för arbetsgivare och kollegor.