Krönika Förväntningarna på vad arbete ska göra för samhället är höga. Det är lösningen på isolering och integration och det ska stärka gemenskap och utveckling. Ändå svarar en tiondel av befolkningen att deras jobb känns meningslöst. Nu måste arbetets innehåll och mening bli en kollektiv angelägenhet, skriver David Eklind Kloo.
Det är svårt att stå still när trummorna leder hela bandet. Vi sjunger med i ett retroaktivt långfinger åt alla krafter – inom oss likväl som utom oss – som velat begränsa oss. Kanske än mer sjunger vi för våra barn. Du är hur och vem och vad du vill. På repeat.
Det är sista låten innan Lars Winnerbäck och hans band ska lämna scenen – för att genast bli inklappade igen. Örebro häromveckan. En rad vinner särskild genklang hos mig. Du lever inte en gång till.
Det är såklart symptomatiskt. Vi är här för att fira att min syster fyllt 40. Och hon är yngre än mig. Känslan av att tiden går är högst påtaglig för mig. Tankarna på vad jag egentligen vill ägna den korta tid jag blivit given åt har länge följt mig.
Efter ett drygt decennium i fackföreningsrörelsen är jag van vid strider för att människor – även människor i kvinnodominerade arbetaryrken – ska få jobba under schyssta villkor. Att man ska kunna betala hyran, att man ska veta att anställningen inte upphör på godtyckliga grunder, att man ska kunna släppa jobbet på sin lediga tid.
När människor tillfrågas om vad som är viktigast med jobbet är det lika många som svarar att jobbet ska vara tryggt som att det ska vara intressant. Men jobbet definierar mer än vår trygghet. Det avgör till stor del vad vi gör med vår tid.
Du lever inte en gång till.
Av allt det vi kunnat bli, vad blir vi?
Synen på de villkor vi arbetar under är en av de äldsta definierande skiljelinjerna i politiken. När vänstern oroas över låga löner, osäkra anställningar och farliga jobb ser högern en marknadsdynamik som legat till grund för en aldrig tidigare i historien skådad välståndsutveckling.
Men både höger och vänster förenas i tron på arbetets saliggörande krafter. Hur ska vi fostras till samhällsmedborgare? Genom arbetet. Hur ska isoleringen brytas och nyanlända integreras? Genom arbetet. Hur ska det bli folk av oss? Genom arbetet. Vad ska skänka mening och göra oss till del av något större? Arbetet.
På Moderaternas hemsida berättar Mikael om tillvaron som arbetslös. ”Jag känner mig betydelselös, det känns som att man inte har någon identitet överhuvudtaget.” I slutet av filmklippet slår en berättarröst fast: ”Ska Sverige vara starkt, måste alla komma till sin rätt. Mikael och många fler måste få sitt första jobb.”
”Att ha ett jobb att gå till gör att du blir del av en gemenskap där du kan utvecklas och lära nytt.” Texten antogs av Socialdemokraternas kongress 2017, under rubriken Jobb och tillväxt för framtidstro. ”När alla som kan arbetar skapas den tillväxt som gör det möjligt att stärka välfärden och ge alla människor chansen att bidra till ett ännu bättre samhälle.”
Löftet om att genom sitt arbete få vara med och bygga ett bättre samhälle ekar för många tomt.
Förväntningarna på arbetet är höga. I alla politiska läger. Det ska ge oss känslan av att vara betydelsefulla, skänka en identitet. Låta oss komma till vår rätt. Göra oss till del av en gemenskap. Ingjuta framtidstro. Få oss att utvecklas. Genom arbetet ska vi få bidra till ett bättre samhälle.
Men om vi ska utvecklas genom vårt arbete måste det vara varierat och bjuda på utmaningar. Om vi ska komma till vår rätt måste vi ibland jobba på toppen av vår förmåga. Men 37 procent av de som arbetar i Sverige upprepar minst halva tiden samma arbetsmoment många gånger i timmen. Löpande bandet är typexemplet men erfarenheten delas av många fler. Är deras upplevelse verkligen att de utvecklas och kommer till sin rätt?
Och hur är det med gemenskapen? Inför valet 2010 proklamerade Moderaternas valaffischer att tre-fika var en av många anledningar till varför fler ska ha ett jobb, med bild på glada byggnadsarbetare vid ett plastbord i solen. ”Vad är ens ett jobb?” frågade sig Magdalena Andersson i Almedalen i somras. ”Det är arbetskamrater och förmiddagsfika.”
Moderaterna fick utstå en del fniss över att nya arbetarpartiet – enda arbetarpartiet – inte hade koll på vilka tider man har rast på en byggarbetsplats. Men många har överhuvudtaget inte möjlighet till gemensamma raster på sin arbetsplats. Vissa jobbar rent av helt ensamma. Andra har arbetskamrater, men i en annan del av lokalen. Det finns lager där man jobbar sida vid sida, men inte tillsammans – var och en bär hörlurar där en robot förmedlar plockorder. 14 procent upplever att de har för lite kontakt med andra i sitt arbete. Så var det med den gemenskapen.
Du lever inte en gång till.
59 procent tycker att deras jobb är meningsfullt. 12 procent svarar att det inte är det. 56 procent ser betydelsen av det de gör på jobbet. 14 procent gör det inte. I båda fallen är trenden negativ. Det är nog inte bara arbetslösa som känner att de berövats sin identitet. 27 procent anser att deras jobb varken gör världen bättre eller sämre. 2 procent tycker till och med att det gör världen sämre. Löftet om att genom sitt arbete få vara med och bygga ett bättre samhälle ekar för många tomt.
Lika självklart som förväntningarna på arbetets saliggörande krafter, lika självklart är ointresset för vad människor faktiskt gör på jobbet. För när hörde du senast en politiker eller samhällsdebattör diskutera arbetets innehåll? De villkor under vilka människor arbetar, visst. Men arbetets innehåll?
För att människor genom sitt arbete ska få känna sig betydelsefulla, bli del av en gemenskap och bidra till ett bättre samhälle – komma till sin rätt – är det inte tillräckligt att de får jobb. Om arbetslivet ska låta oss använda vår tid på ett sätt som känns meningsfullt kan det inte bara vara upp till arbetsgivaren att bestämma vad vi ska göra på jobbet.
Arbetets innehåll måste, precis som arbetets villkor, bli en kollektiv angelägenhet. För alla ska få komma till sin rätt. Alla ska få bli del av en gemenskap och bidra till ett bättre samhälle.
För vi lever inte en gång till.
David Eklind Kloo arbetar på Arena Idé och är ledarskribent på Dagens Arena.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
