Ersättningsnivåerna för asylsökande långt under anständighetens gräns, enligt Flyktinggruppernas Riksråd (FARR).
Sverige har haft samma dagersättning för asylsökande sedan 1994 – 71 kronor. Detta trots att prisindex har ökat med minst 26 procent. Dagersättningen ska täcka kostnader för livsmedel, kläder och skor, fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror samt en del av hälsovårdskostnaderna.
Vilka andra i Sverige skulle kunna klara sig på samma nivå som 1994? För asylsökande är det inte nog med det. Numera räknas inte enbart familjemedlemmar som sammanboende utan även en helt främmande person som man råkar dela lägenhet med. Då minskas dagersättningen till 61 kr. Ersättningen är lägre för barn, och om familjen har fler än två barn minskas barnens ersättning med hälften för de yngre – till skillnad från vanligt barnbidrag som ökar för flerbarnsfamiljer.
Detta var en eftergift till kampanjer från partiet Ny Demokrati, som i populistisk stil överdrev de dåvarande ersättningsnivåerna till barnrika familjer. Sedan 1994 har dessutom bidrag för eget boende helt tagits bort.
Förklaringen till att bidrag till asylsökande är lägre än försörjningsstöd är att asylsökande inte anses behöva pengar till sådant som tidningsprenumerationer, fackföreningsavgift eller tv- och radiolicens. Asylsökande ska finnas kvar i detta system endast en kort tid. Men under åren har det funnits många tusentals asylsökande som har vistats ett år eller mer i asylsystemet med en gradvis urholkad ersättningsnivå. De tvingas klara livhanken med denna låga ersättning – som sänks ytterligare om de vuxna inte anses samarbeta fullt ut med myndigheterna.
Vistelsetiden för personer i asylsystemet är i dag i genomsnitt femton månader. Ibland nämns tiden fyra månader, men då har inte tiden för domstolsprövning av asylärendet räknats med.
De flesta vill göra rätt för sig genom att arbeta. Asylsökande har rätt att arbeta, men bara om de har tillräckligt bra id-handlingar.
Färre än 20 procent av de asylsökande får därför ta ett vitt jobb – om de hittar något. Dessutom bär en del på sådana trauman att deras arbetsförmåga är kraftigt nedsatt. Undervisning i svenska för asylsökande togs bort i januari 2012. Arbetslinjen blir för många enbart en chimär.
Tysklands högsta domstol fann nyligen att skillnaden mellan asylsökandes bidrag och försörjningsstöd var diskriminerande och stred mot grundlagen. I Riksnormen för försörjningsstöd fastslår Socialstyrelsen vilka kostnader som ska täckas, och det är ungefär desamma som de asylsökandes ersättning. Men en tvåbarnsfamilj med barn som är 1 och 8 år gamla får enligt riksnormen 11 100 kr i stöd i månaden medan den asylsökande familjen måste klara sig på 6 006 kr.
Även om någon skillnad kan försvaras är det oförsvarligt att gapet är så stort. Samtidigt som barnfattigdomen ökar lever tusentals barn här och nu i Sverige under ännu sämre villkor än sina jämnåriga trots att de delar vardagen i skolor och barnomsorg.
Vem kan leva på 61 kronor om dagen? Migrationsminister Tobias Billström hävdar att ersättningen är rimlig medan Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill se en ändring. Om partierna menar allvar med arbetslinjen och inte vill tvinga asylsökande till den svarta arbetsmarknaden måste systemet ändras. En rimlig start vore att regeringen omedelbart ändrar bestämmelsen som diskriminerar flerbarnsfamiljer. I vårbudgeten skulle ersättningsnivåerna kunna höjas för att möta anständighetens och humanitetens krav.
Michael Williams, vice ordförande i FARR (Flyktinggruppernas Riksråd)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
