ledare Att visa hur handlingar får konsekvenser är att rusta för ett liv som vuxen i ett demokratiskt samhälle. Under fredagens riksdagsdebatt om hot och våld mot lärare och rektorer behöver Anna Ekström därför konkretisera hur detta problem ska åtgärdas.
”Nu är det slut på hoten mot lärare!” är rubriken på den debattartikel som Anna Ekström (S) skrev i Dagens Samhälle förra veckan. ”För mig som utbildningsminister är trygghet och studiero i alla klassrum prioriterat under mandatperioden. Därför kommer regeringen att stärka skolans kunskapsfokus”, slår hon fast. Detta ska ske genom nya skrivningar i läroplanen som förtydligar att elever har en plikt att vara respektfulla mot lärare och klasskamrater och genom att en nationell strategi för trygghet och studiero tas fram av regeringen.
Som signalspråk är skrivningen om plikt viktig. Säger vi följande meningar tillräckligt många gånger kommer de till slut bli verkliga: ”Det är lärarna som bestämmer i klassrummet”, ”Elever har inte bara rättigheter, de har också skyldigheter” och ”De beteenden som inte accepteras i resten av samhället, ska inte heller accepteras i skolan”. Men språket måste också materialiseras. Därför är det utmärkt att regeringen och oppositionspartierna tycks vara överens om att disciplinära åtgärder som avstängning och omplacering ska förenklas för rektorerna.
I ett svar till Anna Ekström ifrågasätter skol- och förskolepsykologer om skolan verkligen kan ställa samma krav på plikt och ansvar på eleverna som vice versa. De påminner om skolans övergripande uppdrag att forma eleverna till goda demokratiska samhällsmedborgare och vill att regeringen frågar sig om avstängning och omplacering kommer att hjälpa eleven att lära sig fungera i samhället?
Varje utebliven anmälan om våld är att normalisera våldet.
Denna frågeställning är obegriplig. Det är väl just att visa att handlingar har konsekvenser som är att rusta för ett liv som vuxen i ett demokratiskt samhälle. Här finns också en aspekt som behöver uppmärksammas mycket mer – flytta blicken från dem som utsätter andra för hot och våld till dem som utsätts.
Varje utebliven disciplinär åtgärd mot den elev som utsätter andra för våld är att förminska betydelsen av att ha blivit utsatt för våld. Varje utebliven disciplinär åtgärd vid våld är att vilseleda om vad det innebär att vara en del av ett samhälle. Varje utebliven anmälan om våld, till huvudman/polis/socialtjänst/Arbetsmiljöverket, är att normalisera våldet. Det är att svika alla inblandade.
Under fredagens riksdagsdebatt om hot och våld mot lärare och rektorer behöver Anna Ekström konkretisera hur detta ska åtgärdas. Prata gärna om grundförutsättningarna som måste finnas. Som att skolor ska ha en elevhälsa som proaktivt och långsiktigt deltar i verksamheten. Som att lärare ska ges tid för att fokusera på kunskapsuppdraget, att planera och genomföra sin undervisning. Som att se till att lärartätheten är tillräckligt hög för att kunna möta elever med behov av stöd såväl som av utmaningar.
Men prata också om att rektorer ska ha befogenheter att omplacera eller stänga av elever så många gånger som det behövs. Kräv att varje huvudman, oavsett om det är en fristående eller kommunal, ska ha tillgång till en verksamhet som till exempel Skolakuten i Stockholm, som tar emot grundskoleelever under avstängningsperioden. Kräv att sådana verksamheter även finns för gymnasieelever.
Och viktigast av allt: Fastna inte i påhittade politiska konfliktlinjer, lös problemen istället. För medan den retoriska debatten pågår i riksdagen, pågår den våldsamma verkligheten i skolorna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
