Wake up, valstrateger. Det är över 90 år sedan vi fick allmän och lika rösträtt i Sverige.
Det finns en föreställning om att jämställdheten i Sverige har gått för långt. Som om jämställdhet, alltså lika villkor mellan könen, någonsin skulle kunna göra det. Då tippar det ju över och blir ojämställt igen.
Ja, till och med det hävdas. Att Sverige skulle styras av en feministisk maffia som inte låter män vara män och kvinnor vara kvinnor. Som förtrycker män så till den milda grad att kvinnor numera är överordnade och män är underordnade.
Dessa påståenden kan lätt motbevisas med statistik. Som att svenska kvinnor tjänar nästan 25 procent mindre än män. Under ett helt arbetsliv motsvarar det drygt 3,6 miljoner kronor. Eller att hälften av alla kvinnor som går i pension idag kommer att få garantipension, eller fattigpension som det tidigare kallades.
Sådana påpekanden tenderar dock att rinna av jämställdhetsdebatten som vatten på en gås. För kvinnor och män ÄR ju olika, sägs det. Det motiverar tydligen att kvinnor går mot en fattig ålderdom.
Ofta hävdas det rent av att hela jämställdhetsdebatten har sin källa i en feministisk konspiration som tagit greppet om medierna och politiken. Det är en vanlig uppfattning bland kommentatorerna på de hatsajter som Expressen har granskat.
Sverigedemokraten Dick Floding skriver exempelvis: ”Igen en kvinna som fattar ett totalt vansinnigt beslut. Vad är det för fel på svenska kvinnor???” Hans partikamrat Tommy Jonsson meddelar: ”Allt är möjligt i GenusMångfaldsHelvetet Sväääärje. Jag vill inte vara här längre!!!!”
Jimmie Åkesson kan ju försöka använda arbetsvillkoren i vården och omsorgen för att nå kvinnliga väljare. Sverigedemokraternas abortmotstånd och särbeskattningsvurm talar sitt tydliga språk, liksom partiföreträdarnas sexistiska kommentarer. Sverigedemokraterna är inget parti för kvinnor – och det har kvinnorna fattat.
Könsskillnaderna är stora i SCB:s väljarundersökning från november. Om kvinnorna fick bestämma skulle de rödgröna ha en överväldigande majoritet – så stor att Socialdemokraterna och Miljöpartiet ensamma skulle kunna bilda majoritetsregering. Samtidigt skulle Sverigedemokraterna inte ens komma in i riksdagen.
Med denna väljarstatistik tillgänglig är det inget annat än en grov förolämpning mot kvinnor att hävda att jämställdhetsdebatten skulle vara en feministisk konspiration. Medvetenheten om könsorättvisorna sitter djupt hos kvinnor som grupp och styr hur de röstar. Profilerat feministiska partier vinner kvinnors röster samtidigt som antifeminister förlorar dem.
Därför det obegripligt att jämställdheten inte seglar upp som en större valfråga. Trots att kvinnor så tydligt längtar efter en aktiv jämställdhetspolitik ses den fortfarande som ett mjukt komplement på sidan av – något partiledare kan strössla sina linjetal med för att visa sin goda vilja. Ofta då genom att citera någon väl vald feministisk debattör.
Förmodligen beror det på att kvinnan fortfarande ses som det andra könet, även i politiken. Men wake up, valstrateger. Det är över 90 år sedan vi fick allmän och lika rösträtt i Sverige.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
