Också i 2013 års budget uteblir de vassa ekonomiska politiska förslagen för att öka jämställdheten. Det skriver Stina Svensson, talesperson Feministiskt Initiativ.
Det råder en lamslående konsensus kring jämställdhet i Sverige i dag. Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Alla är överens om de jämställdhetspolitiska målen.
Men också i 2013 års budget uteblir de vassa ekonomiska politiska förslagen. Åtgärder stannar vid att stoppas undan och in i olika utredningar och delegationer. Handlingskraften består i den femtiolapp i månaden som regeringen delar ut till landets pensionärer, där man läst på och konstaterat att majoriteten är kvinnor. Till detta sorteras också in 45-kronorshöjningen av grundnivån i föräldraförsäkringen.
I höstbudgeten förklarar regeringen att en målmedveten politik krävs för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen, att jämställdhetsperspektivet måste integreras i varje del av det dagliga arbetet på alla nivåer och i det politiska beslutsfattandet. Anmärkningsvärt är då att Anders Borg, finansminister och feminist, väljer att utesluta en genusanalys av sin egen budget. I stället visar han med all önskvärd tydlighet sina värderingar och prioriteringar på den ekonomiska politikens inriktning.
Vi behöver en jämnare resursfördelning. De ekonomiska klyftorna har ökat sedan regeringsskiftet 2006. Exempelvis har nedskärningar inom välfärden ökat belastningen på kvinnor ytterligare. Klyftan mellan olika grupper i samhället kommer alltså fortsatt att öka. Fattigdomen i Sverige har, sedan några år tillbaka ökat, främst bland kvinnor och barn.
Välfärd måste handla om att färdas väl genom livet. Från vagga till grav. Samhället måste stå bättre rustat för att kunna tillgodose människors hela livssituation. Vi måste ha en ny syn på välfärd som omfattar hela människans liv och hennes omgivande miljö. Därför kan inte insatser på olika områden separeras från varandra eller ställas mot varandra för att skapa kortsiktiga politiska poäng. Vi måste ställa frågan vilka som privilegieras i den här samhällsutvecklingen och vilka som inte gör det?
Regeringens välfärdstanke skiljer sig tydligt ifrån Feministiskt initiativs. Genom att fler får möjlighet att använda sin fulla potential ökar utrymmet att skapa ett samhälle, där alla får sina behov tillgodosedda, oberoende av kön, sexuell läggning, funktionsduglighet eller etnisk tillhörighet.
Det är dags att diskutera konkreta reformer. Rättvisa löner, sex timmars arbetsdag och en individualiserad föräldraförsäkring är tre tydliga exempel på betydande reformer med politiska åtgärder för ett samhällssystem som inte håller måttet i en modern och medveten värld.
Lönediskrimineringen fortgår utan några som helst politiska förslag. Dagens svenska modell för lönebildning stödjer en exploatering av kvinnors arbete. Om modellen inte förändras kommer lönegapet aldrig att minska, utan snarare att öka. Medlingsinstitutets uppdrag måste ses över så att industrins norm för lönebildningen blir förenlig med aktiva insatser för att bryta den strukturella lönediskrimineringen mot kvinnodominerade yrken.
I ljuset av tidigare budgetar, som så uppenbart gynnat gruppen redan välavlönade vita män i form av till exempel jobbskatteavdragen, är det vågat att kalla denna 2013 års budget för en proposition som gynnar främst gruppen kvinnor.
Det är dags att tillsammans bilda en starkare feministisk opinion i den politiska debatten om vi vill ha en bättre välfärd. För i höstbudgeten pyr det motsatta.
Stina Svensson, talesperson Feministiskt Initiativ
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
