Regeringen måste våga visa att ren miljö och rent vatten går före kortsiktiga vinstintressen. Låt Ojnareskogen bli ett Natura 2000-område, skriver företrädare för FI.

Ojnarestriden har pågått i ett decennium. Redan för tio år sedan började småbrukare påvisa för myndigheter att kalkbrytning i Ojnareskogen i närheten av Bästeträsk skulle ha ödesdigra konsekvenser för vattenförsörjning i området och därmed hota jordbruk och andra hållbara näringar.

Men det var inte förrän sommaren 2012 som Ojnareskogen blev känd utanför Gotland och omvandlades till en symbol för den konflikt som kan uppstå mellan å ena sidan miljövård och hållbara näringar och å andra sidan de av staten uppbackade utvinningsföretagen.

Ojnare visade att miljöengagemang kunde förena stad och landsbygd. Lokala miljöengagerade småbrukare, landsbygds- och Visbybor fick förstärkning från ungdomar från fastlandet.

Till mångas häpnad blev Ojnare även praktexempel på hur staten använder sig av våra skattemedel för att försvara enskilda företags intressen med massiva polisiära insatser. Med våld försökte polisen avlägsna barnfamiljer, pensionärer och andra som med sina kroppar försökte hindra den skogsskövling som skulle bana väg för kalkbrytningen.

Så blev Ojnarefallet en ögonöppnare för den gruvboom som pågick i Sverige. Plötsligt kunde man se ett mönster. Det var inte bara Ojnare som hotades utan även Kallak, Rönnbäcken, Girjas, Laevas, Vittangi, Saarivuoma och Lainiovuoma i norr och bland annat Vättern i syd. En Sverigekarta med hundratals prospekterings- och exploateringstillstånd uppenbarade sig och visade landets attraktionskraft för mineralhungriga transnationella företag som drogs till landets låga skatter för mineralutvinning, till de av staten proffsigt kartlagda fyndigheterna och till en infrastruktur som bekostats av oss skattebetalare.

I november 2013 befästes ytterligare de gynnsamma villkoren för gruvexploatering när alliansregeringen tillkännagav den nya minerallagen. Företagen skulle nu få ännu förmånligare villkor: Exploatera mineralresurserna och gör stora vinster för att därefter lämna den skövlade naturen åt staten att återställa – i det mån det ens går. Alibit för detta var sysselsättningsmöjligheter för landsbygden.

Vid regeringsskiftet 2014 var det många som trodde att faran var över, i synnerhet när Miljöpartiet ingick i regeringskoalitionen. I mars i år tillkännagav Naturvårdsverket rekommendationer som gick ut på att området kring Ojnareskogen borde utnämnas till ett skyddat Natura 2000-område och ingå i en nationalpark, och den 31 augusti sattes som deadline för regeringen att avgöra det segdragna beslutet. Feministiskt Initiativ var det enda parti i fullmäktige på Gotland som helhjärtat stöttade Naturvårdsverkets förslag.

Vi som är mån om grundvattnet, unika naturområden och hållbara näringar kräver att regeringen skall våga visa att ren miljö och rent vatten går före kortsiktiga vinstintressen. Vi kräver att regeringen gör Ojnareskogen och Bästeträskområdet till ett Natura 2000-område och att en nationalpark bildas i området.

  • Feministiskt Initiativ värnar om grundvattnet och vattenförsörjningen på Gotland och i världen
  • Feministiskt Initiativ värnar om hållbara arbeten och levande landskap
  • Feministiskt Initiativ vill inte se att unika naturområden omvandlas till oigenkännliga livslösa ökenområden
  • Feministiskt Initiativ anser att man inte kan köpslå om framtida generationers rätt till ren miljö

Gudrun Schyman, partiledare FI
Elin Bååth, ordförande FI Gotland
Carmen Blanco Valer, FI:s landsbygdsutskott, globalrättviseaktivist
Margareta Nobell, medlem i FI Gotland samt Ojnareaktivist

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena