För att skapa ett välfärdssamhälle måste innebörden i begreppet värde omdefinieras. Med regeringens politik tolereras diskriminering till förmån för ökad tillväxt, oavsett kostnaden, skriver Stina Svensson, talesperson FI.
Årets vårproposition bär rubriken ”Jobb och välfärd”. Här redovisar regeringen, genom finansminister Anders Borg, den ekonomiska politikens inriktning och ger genom sina värderingar och prioriteringar sin syn på vad välfärd är. FI menar att för att skapa ett välfärdssamhälle måste innebörden i begreppet värde omdefinieras. Och frågan ställas: vilka privilegieras i dag i vår samhällsutveckling och vilka inte? Välfärd måste handla om att färdas väl genom livet.
Regeringen är nöjd med en välfärd vars logik vilar på produktion, sänkta skatter och konsumtion. En välfärd som så gott som tolererar diskriminering till förmån för ökad tillväxt, oavsett vad kostnaden blir i förlängningen. Ordet tillväxt har blivit synonymt med ordet välstånd.
Vi kan i dag se förändringar i skattesystemet som förstärker inkomstskillnaderna. Vi behöver en jämnare resursfördelning, en sundare och mer balanserad tillväxt där marknadens hierarkier inte står över de politiskt satta målen för ett rättvist och gott samhälle. Fredrik Reinfeldts regering har i budget efter budget omfördelat resurser från gruppen kvinnor till gruppen män. Årets vårproposition utgör inget undantag. Vi ser också hur regeringen fortsätter att hålla dörren öppen för det omdebatterade jobbskatteavdraget. Fattigdomen i Sverige har, sedan några år tillbaka, främst ökat bland kvinnor och barn. Klyftan mellan olika grupper i samhället kommer alltså fortsatt öka.
Den löneutveckling vårpropositionen erbjuder är att industrin återigen ska vara löneledande. Det är ett hån mot den kvinnodominerande yrkessektorn. Lönediskrimineringen fortgår utan några som helst politiska förslag. Folkvalda politiker kan ta sitt ansvar genom Medlingsinstitutet, där vi menar att det nya direktivet ska vara jämställda löner. Anders Borg vill ”Förstärka jobbskatteavdraget och höja den nedre skiktgränsen för statlig skatt” men han vill varken som finansminister eller som feminist genusgenomlysa sin egen budget.
FI föreslår en rad konkreta reformer. Sex timmars arbetsdag, delad föräldraförsäkring och rättvisa löner är tre tydliga exempel på betydande reformer med politiska energiåtgärder för ett samhällssystem som i dag inte håller måttet i en modern och medveten värld. Sverige tänker ställa om energipolitiken till ett grönare samhälle men den omställningen krävs också på arbetsmarknaden.
Vi ser även att de som har ett arbete sliter ut sig. Där övervägande delen är kvinnor som ska hålla ihop både anhöriga, familj och jobb. Färre ska försörja fler och längre. Det är inte en fråga om att vi måste jobba mer, utan det viktiga är att det är fler som ska få möjlighet till jobb.
Samhället måste stå bättre rustat för att kunna tillgodose människors hela livssituation. Vi måste ha en ny syn på välfärd som omfattar hela människans liv och hennes omgivande miljö. Insatser på de olika områdena kan därför inte separeras från varandra eller ställas mot varandra för att skapa kortsiktiga politiska poäng eller hyfsa till en budget.
Regeringens välfärdstanke skiljer sig tydligt ifrån Feministiskt Initiativs. Vi synliggör strukturer och maktmönster som står i vägen för samhällets utvecklingsarbete. Genom att fler får möjlighet att använda sin fulla potential ökar också utrymmet att skapa ett inkluderande samhälle, där alla får sina behov tillgodosedda, oberoende av kön, sexuell läggning, funktionsduglighet eller etnisk tillhörighet.
Stina Svensson, talesperson Feministiskt Initiativ
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
