Foto: Brandy Saturley / Flickr

debatt I Sverige försämras förlossningsvården och medellivslängden sjunker för kvinnor i arbetaryrken. Feministiskt initiativ kräver en tillgänglig och jämlik vård, och ett stopp för nedskärningar och osäkra anställningar, skriver åtta Fi-företrädare.

Det är mars – månaden då den långa kampen för kvinnors rättigheter uppmärksammas världen över, också i vad som kallas världens mest jämställda länder. Det är 100 år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige och nära 90 år sedan makarna Myrdals epokgörande debattbok Kris i befolkningsfrågan (1934) såg dagens ljus.

Boken bröt med den tidens dominerande skuldbeläggande av unga, ogifta, fattiga mödrar och kvinnor som inte födde (tillräckligt många) barn genom att i stället plädera för bättre bostäder, förlossningsvård, mödravård; reformer för ett barnvänligare och sundare samhälle.

Befolkningspolitik blev så småningom familjepolitik och jämställdhetspolitik. Under många decennier blev mycket bättre för många i Sverige, även om vi aldrig får glömma tvångssteriliseringarna, som vad gäller transpersoner pågick ända till 2013, kolonialiseringen av Sápmi, förtrycket av romerna och andra brott som begåtts i rashygienens och nationalismens namn. Stora välfärdsreformer har avlöst varandra och vid 1970-talets mitt trodde många att jämlikhet och jämställdhet skulle ha uppnåtts i Sverige vid millennieskiftet.

Idag vet vi att Sverige inte längre är ett föredöme som välfärdsland. Vi har lägst antal vårdplatser i EU enligt OECD, försämrad förlossningsvård, ökande andel osäkra anställningar särskilt för kvinnor och sjunkande medellivslängd bland kvinnor i arbetaryrken.

De senaste 15 åren har 13 förlossningskliniker lagts ned i Sverige, de flesta i mer glest befolkade delar av landet. Under samma period har var femte akutmottagning också stängts. Lisa Bjurwald beskriver i sin bok BB-krisen. Sveket vid livets början (2019) hur barn föds i snöiga diken och vårdpersonal larmar om ohållbara arbetsvillkor och med det bristande patientsäkerhet.

Nedskärningarna, de osäkra anställningarna och nedläggningarna av förlossningskliniker måste få ett slut.

Mycket av välfärdspolitiken, där vården är en central och samhällsbärande del, har regional styrning. För ett feministiskt parti blir därmed regionerna viktiga för att kunna göra skillnad – reformer med effekter på liv och död. De fysiska platserna finns, men personal saknas; vilket i sin tur leder till överbeläggningar, långa väntetider, bristande patientsäkerhet, och med det vårdskador och felmedicineringar. Stressen innebär personalflykt och höga sjukskrivningstal. En ond cirkel sluts.

Borgerliga politiker svarar med massuppsägningar och ytterligare nedskärningar, de styrande i Region Stockholm dessutom samtidigt som de i sin delårsrapport för 2020 skryter om överskott och ”positivt resultat sedan 2007” (s. 2), noterat nyligen av Tankesmedjan Balans. Som om regionen var ett företag, och dessa åtstramningar inte hade livshotande konsekvenser för människor. Pengar finns, men idag styrande regionpolitiker prioriterar att inte använda dem till det de var avsedda för.

Vissa vill som Irene Svenonius (M) gå ännu längre, genom att förespråka ett systemskifte till en vård med privata sjukförsäkringar som grund – en ordning som ytterligare skulle öka ojämlikheten, försämra hälsan bland många, öka förlossningsskador och mödradödlighet. Vi kan titta på Texas, där mödradödligheten är 15 gånger så hög som i Sverige. Är det dit Moderaterna vill?

Vi söker mandat för en värdigare vårdpolitik. Vi stödjer BB-ockupationen i Sollefteå, Sjukvårdsupproret och andra rörelser för tillgänglig och jämlik vård under rimliga villkor. Nedskärningarna, de osäkra anställningarna och nedläggningarna av förlossningskliniker måste få ett slut. För verklig förändring krävs fler feminister i maktens rum.

 

Linnéa Bruno, ordförande Fi region Stockholm

Marielle Alvdal, läkare och kommunpolitiker, Fi Strömstad

Maria Burström, ordförande Fi Luleå, kommun- och regionsamordnare

Agnes Lundgren, ersättare för Fi i regionstyrelsen, Gotland

Rasmus Klockljung, vice ordförande Fi region Stockholm

Joakim Månsson Bengtsson, socialpolitisk talesperson, Fi

Araneya Olausson, ordförande Fi Skåne

Anna Rosén, ordförande Fi Västra Götaland