debatt Är Finansinspektionen mer mån om att försvara bankernas intressen, snarare än att se till att de följer lagen? Agerandet runt Swedbankhärvan tyder på det, skriver Benjamin Ivansson.
Uppdrag Granskning kunde i veckan avslöja att den svenska storbanken Swedbank under tio års tid låtit rövare och banditer använda banken som tvätteri. Enligt programmet ska banken ha slussat ut över 40 miljarder kronor genom sin estniska filial.
Pengarna har bland annat kommit från en uppmärksammad stöld i Ryssland, där korrumperade statstjänstemän konfiskerade över en miljard kronor som tillhörde ryska skattebetalare. Omfattningen är inte helt klarlagd, men vi talar om den största penningtvättshärvan i Sveriges historia.
Finansinspektionen ser allvarligt på uppgifterna, men har trots sitt namn varken sett eller hört något förrän avslöjandet. På sin hemsida skriver de att de nu tillsätter en utredning och att “det är av högsta vikt att bankernas ledning och styrelser tar dessa frågor på allvar”.
Detta till skillnad från myndigheten själv, som konsekvent avfärdat riskerna. Istället har de sagt att Swedbanks kunder är för fattiga för att tvätta pengar, och att det stora bekymret var om ryktet skulle påverkas av Danske Bank-skandalen, som briserade i höstas.
Danske Banks penningtvättande, som också tas upp i Uppdrag Granskning, har visat sig vara världens största. 2 000 miljarder kronor har slussats runt mellan olika konton via en estnisk filial. När bankens egen utredning presenterades i höstas, visade den att i princip alla de 6 000 granskade kunderna kunde misstänkas för penningtvätt.
Att detta inte skickade dånande varningssignaler till Finansinspektionen i Sverige är en sak, men när de blint och felaktigt tar svenska banker i försvar tyder det på ett systemfel.
Finansinspektionens uppdrag är inte att vara mån om vinstdrivande bankers rykte. Det är, enligt direktiv från regeringen, att bidra till ett stabilt finansiellt system som präglas av högt förtroende med väl fungerande marknader som tillgodoser hushållens och företagens behov av finansiella tjänster samtidigt som det finns ett högt skydd för konsumenter.
Varför har inte Finansinspektionen gjort en grundlig utredning?
Så varför har inte Finansinspektionen gjort en grundlig utredning? Kan en dansk bank ägna sig åt penningtvätt kan förstås en svensk bank göra detsamma.
Swedbanks VD Birgitte Bonnesen har med all sannolikhet börjat packa. Men det här problemet varken börjar eller slutar med henne. Bank- och finansvärlden är en av världens mest avreglerade branscher, och så länge det går att tjäna pengar på något utan att bli upptäckt finns inga incitament att sluta.
Författaren Joris Luyendijk, som skrivit boken ”Simma med hajar”, har liknat det vid en ständigt hungrig vithaj som saknar hjärna: den äter allt den kommer över, och det finns ingen som sitter bakom spakarna.
Swedbank har inte gjort det här av ondo. Inga av de skandaler vi läser om i finans- och bankväsendet sker av ondo. Det sker för att chansen att tjäna pengar är större än risken att åka dit. En del av problemet är uppenbarligen att Finansinspektionen inte tar sin uppgift på allvar, utan tycks agera mer som en intresseorganisation för den svenska finansbranschen. Nu är det upp till våra politiker att förtydliga direktiven.
Benjamin Ivansson, fristående S-debattör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
