Ledare I det ansträngda läge som vården möter just nu hade det varit rimligt med mer resurser, inte minst för personalens skull.
Pandemin gör sig påmind i juletid. Tre virus sprids nu samtidigt: RS-virus, coronavirus och influensa. Akutsjukvården är under press och i flera regioner går smittskyddsläkare ut och uppmanar åter till att stanna hemma vid symptom. Läget blir inte bättre av att regeringens första budget är ett stålbad för sjukvården som står inför stora kostnadsökningar i och med den höga inflationen.
Precis som för hushållen ökar kostnaderna för kommuner och regioner. Lokalhyrorna blir dyrare när räntan går upp, maten blir dyrare när matpriserna stiger, kostnaderna för uppvärmning av sjukhus och transporter av sjuka ökar när energipriserna skjuter iväg. Ändå kompenseras kommuner och regioner bara för en knapp fjärdedel av kostnadsökningarna. Det kommer leda till nedskärningar nästa år, inte minst inom den elintensiva dygnetruntverksamhet som akutsjukvården är.
Dra tillbaka de tio miljarderna i skattesänkning för höginkomsttagare
Men sjukvårdens viktigaste tillgång – personalen – är den som är satt under mest press. Brist på personal är den viktigaste anledningen till stängda vårdplatser. I 18 av 21 regioner är det brist på vårdplatser och det beror framförallt på sjuksköterskebrist. För att fler ska vilja arbeta inom sjukvården och för att befintlig personal ska stanna kvar måste arbetsvillkoren bli bättre. Redan i dag trollar personalen med knäna – hur kommer då julen på akuten se ut om ett år, när budgeten krympt ännu mer?
Det hade varit rimligt i det här ansträngda läget att regeringen gör bot och bättring, dra tillbaka de tio miljarderna i skattesänkning för höginkomsttagare (i form av höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt) och lägga det på sjukvården istället. Men istället vill regeringen rikta vår uppmärksamhet mot den repressiva migrations- och rättspolitik som dominerar Tidöavtalet. Samtidigt som vården larmar kallar Ulf Kristersson till presskonferens för att presentera ”krafttag” mot den organiserade brottsligheten.
Det är inte batonger som kommer lösa krisen i sjukvården. Inte heller är det genom att skapa otrygghet bland de människor som har utländsk bakgrund i Sverige genom de otaliga repressiva förslag som Tidöavtalet innehåller. 25 procent av personalen i hälso- och sjukvården är från ett annat land än Sverige.
Snarare än att tvinga sjukvårdspersonal att ange papperslösa eller försvåra deras arbete, genom att dra in tolkhjälp för patienter som inte behärskar svenska, borde politiken genom utbildnings- och arbetsmarknadsinsatser hjälpa fler utrikesfödda in i vårdyrken. För utan dem skulle läget i vården vara ännu mer ansträngt.
Det här är sannolikt ett mönster som kommer återkomma under mandatperioden. När personalen ropar efter fler kollegor och bättre arbetsvillkor för att kunna ge vård efter behov kommer Ulf Kristersson ropa ännu högre om hårdare tag.
För sanningen är den att regeringspartierna inte har någon politik för sjukvården, eller välfärden i stort, annat än budgetunderskott.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
