Fler borde sluta upp bakom DO

Det har blåst hårt kring Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna den senaste tiden. Anklagelserna om att Linna är en dålig chef och att DO är en arbetsplats där fullständigt kaos råder har kommit tätt. DO är samtidigt landets mest kontroversiella myndighet som har fått utstå påhopp på grund av sina beslut.

I både handsakningsärendet och niqabärendet har myndigheten stuckit ut hakan och visat prov på att den vågar göra bedömningar som kan uppfattas som obekväma. I båda fallen är DO också mer nyanserad än vad som har framkommit i många debatter.

Situationen på DO är allvarlig. Det har kommit en rapport, en arbetsmiljöundersökning, som visar att var fjärde anställd säger att de ”känner sig ledsna eller nedstämda på grund av jobbet”. Sjukskrivningsnivån är högre än statsförvaltningens genomsnitt. Det har också kommit anonyma berättelser i media om Linnas stora brister som chef.

Men fackrepresentanterna på DO ger en annan bild. Myndigheten skapades för två år sedan genom sammanslagning av de tidigare fyra ombudsmännen i olika diskrimineringsfrågor. Omställningen har inneburit stora förändringar för alla inblandade. Olika arbetsplatskulturer har fått samsas under samma tak. Dessutom har antalet ärenden som har kommit till myndigheten ökat drastiskt de två senaste åren. De anställda är fullkomligt överhopade med arbete. Detta är fackets huvudsakliga förklaring till arbetsmiljöproblemen på DO, inte Linnas ledaregenskaper. Facket sluter upp bakom Katri Linna och arbetar aktivt för att lösa situationen genom konkreta åtgärder.

Det är viktigt att media inte ger sig hän i ett drev mot Linna och DO utan söker en mer fullständig bild bakom ryktesspridning och larmrapporter.

Fler borde sluta upp bakom Katri Linna. Hon är en av landets mest kunniga jurister när det kommer till diskriminerings- och arbetsrättsfrågor. Med sin långa erfarenhet av att ha arbetat inom facket (hon har varit förbundsjurist på LO-TCO och chefsjurist på SIF och HTF) har Linna fört fram intressanta och spännande förslag på att fackföreningar måste ta en större och aktivare roll i antidiskrimineringsarbetet. I en intervju som Arena gjorde med Linna i höstas berättade hon att arbetsgivarna lyssnar i mycket större utsträckning på vad facket säger i de här frågorna än på en statlig myndighet.

Framför allt vågar Katri Linna vara självständig och hon fattar genomtänkta juridiska överväganden även när de talar mot den allmänna dagspolitiska agendan. På det sättet tar hon sitt ansvar.

Faktum återstår. Det finns en arbetsplats som svajar och där är Katri Linna chef. Hon måste visa att de åtgärder som hon tillsammans med facket inlett får effekt. Nu är det upp till bevis.