Löner Fackliga nej till sifferlösa avtal. Krav på arbetstidsförkortning och kompensation för tidigare lönepåslag som varit lägre än industrins avtal. Det är några frågor som fack och arbetsgivare ska hitta lösningar på i den kommunala avtalsrörelsen.
Förhandlingarna i den kommunala sektorn omfattar i år fler än på mycket länge. Samtliga fackförbund i sektorn förhandlar samtidigt och därför är det 1,2 miljoner anställda som ska ha nya avtal, senast sista mars. Trots omfattningen och att svårigheterna är minst lika stora som förra året när industrin förhandlade, är uppmärksamheten förvånansvärt liten.
Det är sex fackförbund – Kommunal, Sveriges Lärare, Akademikerförbundet SSR, Vision, Vårdförbundet och Läkarförbundet (och ytterligare 16 inom Akademikeralliansen) – som förhandlar med arbetsgivarna i Sveriges kommuner och regioner, SKR. Förhandlingarna sker i ett läge när kommunernas ekonomi pressas hårt av stigande kostnader på grund av höga räntor och inflation. Samtidigt har de flesta kommuner har dessutom problem med personalförsörjning och ofta stor personalomsättning.
Arbetsgivarna säger tvärnej till alla former av retroaktiva löneökningar
För första gången på flera år kräver tre av fackförbunden – Sveriges Lärare, Akademikerförbundet SSR och Vision – att det nya avtalet ska innehålla siffror. Därmed ändrar facken sin tidigare positiva inställning till sifferlösa avtal. Läkarna, om tidigare haft en blandning av sifferlöst och siffror i sina avtal kräver också siffror.
Redan förra året stod det klart att frågan om siffror i avtalen skulle dyka upp i de kommunala förhandlingarna. Rapporter från fackens lokala lönerevisioner visade att arbetsgivarna inte betalade löneökningar i nivå med industrins märke på 4,1 procent utan lägre i flera fall.
Därmed var en trend bruten. Under flera år med sifferlöst hade nämligen facken haft en mycket god löneutveckling, men när arbetsgivarna pressades av sämre ekonomi tog det stopp. Det ledde också till att medlemskritiken mot de sifferlösa avtalen ökade.
I årets förhandlingar krävs därför siffersatta löneökningar i nivå med märket för i år, alltså 3,3 procent. Men det räcker inte, enligt facken. Kompensation för förra årets dåliga löneutveckling och den höga inflationen behövs också. I praktiken innebär det att facken kräver någon form av retroaktiv löneökning – ett minst sagt ovanligt fackligt krav.
För att kommunerna ska klara den satsning som är nödvändig på lärarna anser Sveriges Lärare att också skolan behöver extra pengar i vårbudgeten. Regeringen har ju redan aviserat att 6 miljarder kronor extra till vården för att uppsägningar ska undvikas. Samma sak behövs till skolan, anser förbundet och kräver fyra miljarder. Av dem ska två miljarder användas för att minska besparingsbehovet och risken för uppsägningar och två miljarder för att kompensera för fjolårets alltför låga löneökningar till lärarna.
Ett annat förbund som kräver extra löneökningar är Vårdförbundet. I motsats till de övriga tjänstemannaförbunden i den kommunala sektorn vill förbundet behålla sitt sifferlösa avtal. Men löneökningarna ska bli högre än märket på 3,3 procent, enligt Vårdförbundet. Exakt hur detta ska gå till är oklart.
Kommunal har alltid haft siffror i sitt avtal och kräver avtal enligt märket. Men förbundet är missnöjt med hur löneförhandlingarna går till och kräver tydligare regelverk och på sikt ett helt nytt löneavtal. Något måste också göras för att minska det ständigt ökande lönegapet mellan arbetare och tjänstemän inom kommuner och regioner, enligt förbundet.
Förutom löneökningarna kräver facken olika former av arbetstidsförkortning eller tydligare reglering av arbetstiden. Bemanningen är för snäv och anställda i kommuner och regioner tvingas göra alltmer inom och utanför arbetstid är ett återkommande argument.
Arbetsgivarnas reaktion på de fackliga kraven är att de är många och kostsamma. Det är märket som gäller, konstaterar arbetsgivarna och säger tvärnej till alla former av retroaktiva löneökningar. Sifferlösa avtal ska också fortsatt gälla för de förbund som har haft det. Och arbetstidsförkortningar blir det blankt nej till. När det saknas personal kan inte de som finns arbeta kortare tid, enligt arbetsgivarna.
Om bara några veckor ska avtalen vara klara och det börjar bli bråttom. Men det är svårt att se hur kompromisser ser ut som gör både fack och arbetsgivare någorlunda nöjda.
Det är upplagt för svårigheter som kan leda till konflikt.
Anna Danielsson Öberg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
