Flerfrontsattack mot de sjuka

Ledare De som tar hand om sjuka eller vandrande smitthärdar (småbarn) behöver oftare vara hemma från jobbet. Det ifrågasattes inte under pandemin, och det bör vi  inte göra det nu heller.

Det är en dåligt bevarad hemlighet att semester är bra för hälsan, det syns när man ses igen. Hälsa i det här avseendet paketeras som ett individuellt livsstilsval, en enmansangelägenhet, något man gör på sin fritid. I det vurmandet glöms de potentiella politiska strukturerna som skapar friska personer, och hjälper sjuka, bort. 

Att vara frisk är inte bara trevligt. I Sverige bedrivs också politik för att göra det billigt. Det ska löna sig att vara frisk, och omvänt – att vara sjuk ska stå en dyrt.

 Det ekonomiska uppläxandet av sjuka är fragmentiserat men hårt. Ta karensavdraget, vars kvarvarande kan bli underlag för en regeringskris. När det infördes motiverade man avdraget med att folk låtsades vara sjuka, eller överdrev sin smärta och behövde ett ekonomiskt incitament för att palla jobba. Om man ville låta mer sympatisk sa man att sjukförsäkring var viktigt och att känslor av att den överutnyttjades riskerade hela idén. 

Ulf Kristerssons sida i politiken har affischerat över halva stan om att de är överens  

Känslor av att några obestämda har det för bra och ljuger är dock inte en rimlig politisk kompass. Det vi vet är att undersköterskor och barnskötare drabbas mest av sjukdom och att Sveriges friskaste yrkesgrupp är generaldirektörer. Detta avspeglas också i livslängd, som det är svårt att ljuga om. 

Moderaterna vill införa en ny karensdag vid dag 15. Det handlar inte om att se till så att det inte blir för dyrt att vara hemma när man har kräksjuka för barnskötaren eller bispisningsbeträdet. Målet är att spara pengar i det gemensamma när det utnyttjas av arbetare, och fortsätta vara generös mot sina egna väljargrupper, som oftare kan jobba hemma och vars sjukdom inte märks i deras lön lika snabbt.

Att de som tar hand om sjuka eller vandrande smitthärdar (jag menar såklart småbarn) oftare behöver vara hemma från jobbet ifrågasattes inte under pandemin, och vi bör inte göra det nu heller. Att göra det är endast att straffa, för att ett rättvisare system tycks vara för dyrt. Det är ovärdigt. Sjukdom är ett problem i sig självt, och ska inte blandas samman med att man dessutom får sämre ekonomi. 

Det är inte heller bara i den direkta lönen som friskhet belönas. Den som frisk får också sänkt skatt i och med jobbskatteavdraget, som de långtidssjuka stängs ute ifrån. Nuvarande jobbskatteavdrag är kostsamt, och vissa partier vill införa fler avdrag. Det har dock varit svårt att visa att jobbskatteavdraget leder till effekterna det motiveras med: att sjuka motiveras till friskhet och arbetsduglighet genom sänkt ekonomisk levnadsstandard. Att uppmana samhällsmedborgare att ifrågasätta varandras sanningshalt är destruktiv politik. Det om något riskerar att få känslounderlaget till försäkringar mot sjukdom och gemensam skatteplikt att krackelera och tillslut erodera. Frågan är om inte det var själva poängen.

Ulf Kristerssons sida i politiken har affischerat över halva stan om att de är överens. Det är dåliga nyheter för den del av deras väljarunderlag som hade hoppas på en mer human syn på allt ifrån stupstocken och sjukförsäkringar, karensavdraget och jobbskatteavdragets orättvishet gentemot sjuka. Moderaterna är misstänksamma mot sjuka arbetare, och bedriver en flerfrontsattack.

Hälsa ses som privat, men är politiskt och gemensamt. Det kräver att vi litar på varandra mer, och skapar möjligheter till friskhet i vårt arbetsliv, inte bara en under semestern.