Debatt Flexibilitet ger kommunerna svängrum att snabbt anpassa utvecklingen av samhällsfastigheter efter invånarnas behov, utan att binda upp sig med kostsamma permanenta nybyggen, skriver Ola Skogö.
I en tid då befolkningsmönster ständigt förändras står vi inför en avgörande utmaning: hur ska vi hantera balansgången mellan samhällsbehov och tillgängliga resurser? Felaktiga bostadsprognoser får stor påverkan för såväl invånare som kommunens resurser. Budgetar kastas om när skatteintäkterna beräknas utifrån förväntad befolkningstillväxt som inte blir av. Plötsligt kan efterlängtade samhällsbyggnader stå outnyttjade. Eller tvärtom – situationer där planerade resurser inte räcker till. För att navigera i osäkerheten behöver vi därför lämna utrymme för flexibilitet i stadsplanering.
På Ekerö ser vi hur en kommun kan gå från stadig tillväxt till en minskande befolkning
Det är svårt att förutspå hur befolkningsutvecklingen kommer att påverka behoven i en kommun, inte minst när det handlar om planering av nya stadsdelar. Dagens Nyheter uppmärksammade nyligen att en sprillans ny förskola på Ekerö strand står öde. Varför? Bostadsbyggandet i området avstannade abrupt, vilket innebär att förskolan väntar på barn som inte kommer. En situation som inte är unik. I fjol rapporterade Mitt i om Gustavsberg, där det råder brist på förskoleplatser. Enligt Förskolenämndens ordförande kommer problemet att bestå i flera år enligt nuvarande lokalbehovsplan. Det är paradoxalt att
samhällen investerar stora resurser i tomma samhällsbyggnader samtidigt som det finns akut brist på andra platser.
Båda exemplen ger en inblick i bostadsmarknadens utmaningar. På Ekerö ser vi hur en kommun kan gå från stadig tillväxt till en minskande befolkning. Det påverkar både familjer, samhällsutvecklingen och ekonomin.
Sverige har sett en betydande nedgång av påbörjade bostadsbyggen de senaste åren. Enligt Boverkets reviderade byggprognos minskar antalet påbörjade bostäder kraftigt och förväntas fortsätta så. Med ett beräknat behov på 67 000 nya bostäder per år fram till 2030, ligger prognosen för 2024 endast på 19 500.
Att bostadsbyggandet har avstannat på många platser ska dock inte avskräcka oss från att bygga viktig infrastruktur som skolor, förskolor och äldreboenden. Vi behöver våga investera för att säkerställa att invånarna har tillgång till nödvändiga samhällstjänster. Men det rådande tillståndet är inte hållbart och vi måste vara beredda på att allt kan hända. Vi måste därför ompröva våra tillvägagångssätt och bygga annorlunda för att möta utmaningarna.
När stadsdelar och bostadsområden växer fram är det avgörande att integrera flexibilitet i stadsplaneringen. För även om vi är skickliga på analys saknar vi fortfarande den magiska kristallkulan som ger oss insikt om framtiden. Därför är tillfälliga, återanvändningsbara och flyttbara byggnader nyckeln för att använda markområden när behov faktiskt uppstår, samtidigt som vi kan mildra kostnadsrisker. Flexibilitet ger kommunerna svängrum att snabbt anpassa utvecklingen av samhällsfastigheter efter invånarnas behov, utan att binda upp sig med kostsamma permanenta nybyggen.
Den genomgående osäkerheten på bostadsmarknaden kräver genomtänkta lösningar. Att integrera flexibla byggnader från start och inkludera dem i detaljplanerna skapar bättre förutsättningar för samhällen att växa och utvecklas hållbart. För det krävs samarbete mellan kommuner och privata aktörer, där vi delar innovation, expertis och investeringar för en hållbar och välmående samhällsutveckling.
Det är dags att våga utmana tidigare byggnormer och ta modiga steg mot en framtid där samhällsplaneringen är anpassningsbar och står emot oväntade förändringar.
Ola Skogö, Adapteo Sverige
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
