Flykt från friheten

Författaren Erich Fromm kan förklara varför unga slovaker röstar på ett fascistiskt parti.

Valet i Slovakien gick svenska medier förbi. I stort sett.

EU-landet Slovakien står inte högt upp på nyhetsagendan. Men borde kanske göra det. På Svenska Dagbladets ledarsida uppmärksammar Alexandra Ivanov framgångarna för »Folkets Parti – vårt Slovakien«. Ett parti med tydliga fascistiska och nazistiska drag. Vi talar om ett parti som anordnar marscherar mot romer och muslimer. Det ökade sitt väljarstöd från 1,6 procent till 8 procent. Den övervägande andelen av partiets väljare är unga.

Robert Fico från det socialdemokratiska partiet har styrt Slovakien sedan några år och leder även efter valet landets största parti. Men Fico har knappast tänt humanismens ljus i östra Europa. Hans parti har tidigare suspenderats från den europeiska socialdemokratiska familjen. Men togs till nåder efter att Robert Fico lovat respektera europeiska världen, mänskliga rättigheter och alla etniska minoriteter.

Slovakien är som så många andra länder i Centraleuropa präglat av en etnisk mosaik. Och de senaste åren har Fico rest mentala och faktiska murar mot omvärlden. Fico har särskilt markerat mot all slags asylinvandring av muslimer. Hans retorik efter terrordåden i Paris vara långt bortom anständighetens gräns.

I en viktig artikel i Dagens Nyheter, »Därför frodas antisemitismen östra Europa«, menar Hynek Pallas att Centraleuropas historia är full av obearbetade trauman och bortträngda brott mot mänskligheten som under kommunismen sopades under mattan och projicerades på alla icke-kommunister. Järnridån var en »antifascistisk skyddsvall«. Men historien kastar sina långa och mörka skuggor över dagens Europa.

Precis som under 30- och 40-talens ragnarök brottas vi med frågan om varför stödet för högerradikala partier och även öppet fascistiska partier ökar. De ekonomiska orsakerna till demokratins sammanbrott är förstås helt avgörande. Men politikerna hade kunnat undvika katastrofen. Björn Elmbrant gör en intressant jämförelse mellan utvecklingen i Tyskland och i Sverige i »När mörkret faller«. I Sverige överlevde demokratin. I Tyskland tog Hitler makten.

Men på den tiden brottades många också med frågan hur så många valde att stödja eller acceptera auktoritära politiska rörelser. Precis som i dag. I Stockholms radikala kretsar ordnades studiecirklar om Erich Fromms böcker för att få svar på den frågan. Särskilt »Flykten från friheten« från 1941 är i det här sammanhanget intressant. Fromm menade att trots att människan till det yttre hade frigjort sig från medeltidens hierarkiska system, i sitt inre inte hade anpassat sig till frihetens villkor och därför föll till föga totalitära idéer som erbjöd en chimär av »trygghet«. Och en flykt från friheten.

Sedan 1945 har individualiseringen bara tilltagit. Vi lever i dag i en global värld. Informationssamhället har minskat avstånden i digital mening. Men samtidigt ser vi återigen en reaktion och ett slags avståndstagande från friheten från en rad olika håll. Den ekonomiska utvecklingen producerar i dag nya och vidgade klyftor, trots att fattigdomen totalt sett minskar. Misstron och känslan av att vi lever med nya risker griper om kring sig. Oavsett om det handlar om välståndet, jobben, ekonomin eller klimatet.

Det som verkligen ger anledning till oro är den politiska förmågan att hantera de här utmaningarna. EU är ett projekt framvuxet mot bakgrund av världskrigens bittra erfarenheter. I många stycken är det ett oerhört framgångsrikt projekt. Men i dag ser vi nya spänningar och konflikter. Ekonomiskt står Europa och stampar. Flyktingströmmarna klyver EU och producerar en hjärtskärande humanitär katastrof.

Det är i grunden den här oförmågan att leverera lösningar som ger skäl till oro. Nationalstaterna är kringskurna av den inre marknadens primat. EU har inte kraft att hantera de stora utmaningarna – ekonomin och migrationen. Det är i grunden därför högerradikala partier vinner ökat stöd. Och unga slovaker röstar på ett fascistiskt parti.