FN fegar ur om Västsahara

debatt Västsahara ockuperas av Marocko sedan 1975. Ändå är det tyst från FN:s sida om situationen i landet. När frågan tas upp i FN:s säkerhetsråd i oktober borde mandatet utökas för FN-styrkan Minurso för att kunna rapportera brott mot mänskliga rättigheter, skriver Lena Thunberg, Tidskriften Västsahara 

Det är tyst om Västsahara. Ändå har en marockansk illegal ockupation pågått sedan 1975. Tio år tidigare startade FN en oavslutad avkoloniseringsprocess mot Spanien. 180 000 västsaharier väntar i flyktingläger på att få återvända till ett fritt Västsahara.

FN firar 75 år i år. Västsaharierna får ”fira” 45 år i flyktingläger.

Vid FN:s människorättsråds pågående möte sa Rådets högkommissarie, Chiles tidigare president, Michelle Bachelet att hon vill att ett nytt delegationsbesök genomförs i Västsahara för att undersöka eventuella brott mot de mänskliga rättigheterna.

FN:s människorättsråd (UNHRC) inrättades 2006. Sedan dess har organisationen endast genomfört två besök i den ockuperade delen av Västsahara; 2006 och 2015. Det senaste besöket leddes av svensken Anders Kompass. Inga rapporter från dessa två besök har offentliggjorts.

2019 var den västsahariska människorättsförsvararen Aminatou Haidar en av fyra pristagare till Right Livelihoodpriset, det så kallade “alternativa Nobelpriset”. 22 pristagare, Right Livelihood Foundation och 240 organisationer har nyligen krävt av FN-organ att FN-styrkan i Västsahara får ett MR-mandat, att ett nytt FN-sändebud utses, att folkomröstningen om Västsaharas självständighet verkställs, att besök från UNHRC samt rapportering snarast genomförs på grund av de systematiska brotten mot mänskliga rättigheter.

FN-sändebudet för Västsahara, den tidigare tyske förbundspresidenten Horst Köhler, avgick hastigt i maj 2019. Han är bara en i raden av sändebud som avgått i förtid. Ännu har inget nytt sändebud utsetts.

Västsaharier som visar sympatier för ett fritt Västsahara utsätts för hot, trakasserier, misshandel, tortyr och fängslande av marockanska myndigheter.

Sedan 1991 finns FN-styrkan Minurso på plats i Västsahara för att genomföra en folkomröstning om Västsaharas självständighet. Eldupphör råder mellan Marocko och västsahariernas Polisario men efter 30 år har ännu ingen folkomröstning har ägt rum. Marocko vägrar.

Västsaharierna har rätt till självbestämmande enligt FN-beslut. Inget land i världen anser att Marocko har rätt till Västsahara. Men i FN:s säkerhetsråd har den permanenta medlemmen Frankrike med vetorätt under alla år stoppat resolutionsförslag som går emot Marockos vilja.

Minurso är den enda FN-styrka som saknar ett så kallat MR-mandat, det vill säga rätt och skyldighet att övervaka och rapportera om brott mot de mänskliga rättigheterna. Det betyder att den västsahariska minoritetsbefolkningen i den ockuperade delen av Västsahara är i princip är skyddslös. Internationell media är frånvarande, eftersom oberoende journalister, politiker och civilsamhällesorganisationer regelbundet avvisas.

Västsaharier som visar sympatier för ett fritt Västsahara utsätts för hot, trakasserier, misshandel, tortyr och fängslande av marockanska myndigheter. Med en munkavlebelagd FN-styrka på plats.

Eftersom Västsaharafrågan är låst i det splittrade Säkerhetsrådet, skulle man ju kunna tro att åtminstone UNHRC i Genève borde ha agerat mot kränkningarna av de mänskliga rättigheterna under alla dessa år.

Den frågan ställdes till Navi Pillay vid MR-dagarna i Göteborg 2015 då hon nyss avgått som Högkommissarie för FN:s MR-råd. Hon förklarade att UNHRC velat öppna kontor i ockuperade Västsahara men att det varit omöjligt på grund av enskilda länders ståndpunkter. Det är i princip civilsamhället som kan driva dessa frågor, var hennes häpnadsväckande svar.

I oktober ska FN:s säkerhetsråd besluta om förlängningen av Minursos mandat och eventuella andra åtgärder. Blir det åter en tandlös intetsägande text utan beslut om MR-mandat och nytt FN-sändebud?

Lena Thunberg, redaktör för Tidskriften Västsahara