Vi tänker göra svensk förlossningsvård till en större angelägenhet än nedläggning av förlossningskliniker, skriver Joanna Backman, Maria Ceder Engebretzen, Emma Pettersson Hernandez, Naima Agnaou, Valeria Hedman och Cecilia Wong.
Länge har barnmorskorna ropat högt och försökt få politiker och omvärlden att förstå: de jobbar inte längre patientsäkert och födande och deras barns säkerhet kan inte längre garanteras.
En kan på många sätt säga att vi i Sverige är väldigt privilegierade – vi dör sällan i barnsäng, och väldigt få barn dör, vilket är fantastiskt. Däremot ligger vi i toppen av högst andel förlossningsskador i Europa. Barnmorskornas ropande har inte varit nog, vi födande fortsätter få betala med våra kroppar och det vägrar vi fortsätta med. Därför vrålar vi nu.
I Sverige föds runt 115 000 barn varje år. Av dessa födslar råkar uppskattningsvis 50 procent av alla förstföderskor ut för någon typ av förlossningsskada, såsom analläckage, inkontinens, framfallsbesvär, underlivssmärtor och problem med sexlivet.
Dessutom får cirka 3 000 -4 000 födande varje år sfinkterruptur, vilket innebär att en spricker framifrån och bak. I dag räknas bara fysiska besvär som förlossningsskador, vilket innebär att de 15 procent av födande som drabbas av förlossningsdepression inte får sina besvär erkända och därmed inte heller behandlade.
Vi känner oss inte hörda eller förstådda i den bild Ella Bohlin (KD), barn- och äldrelandstingsråd i Stockholm, målar upp i Expressen. Hon menar att förlossningsvården är »bra och trygg«, och att i Stockholm får nio av tio födande föda på den klinik de har valt.
Detta är inte vår upplevelse och vi är frågande till hur dessa siffror kan stämma? Vi undrar hur Ella Bohlin kan mena att förlossningsvården är bra och trygg när 50 procent av alla förstföderskor skadas? Hur har Ella Bohlin mage att osynliggöra, förminska och förneka familjers erfarenheter och oro?
Den fjärde februari kom ett besked som många längtat efter, äntligen ska regeringen ge Socialstyrelsen sex miljoner kronor för att Sverige ska få en mer jämställd och jämlik vård. Ändå kommer nya besked om att förlossningskliniker läggs ner över hela landet, däribland de kliniker som uppvisat högst patientnöjdhet.
Att födande ska ske i lugn och ro vet vi i dag säkert. Hormonet som driver värkarbetet framåt heter oxytocin och stimuleras av beröring, trygga miljöer och lugn och ro. Under en förlossning flödar oxytocinet – och skapar ett effektivt värkarbete. Det hjälper föräldrarna att knyta an till barnet och det stimulerar en eventuell amning.
Enda nackdelen med oxytocin är egentligen att det är lättstört. Stress, till exempel, är förödande för oxytocin. Stress stör födandet. Boskap, som kor till exempel, får inte transporteras två veckor innan förväntad kalvning. Vi vet att det riskerar både kon och kalvens hälsa och välmående. Men vi människor kan en avvisa och förflytta mitt i ett värkarbete.
Vi accepterar inte detta.
Vi tänker göra den här frågan till en större angelägenhet än nedläggning av förlossningskliniker.
Det här handlar om förlossningsvården, och därmed alla familjers framtid och hälsa! Det handlar om att vi födande vill ha medbestämmande när politiska beslut fattas som påverkar våra kroppar, att vi födande ska få ha en röst i besluten kring förlossningsvården.
Vi vill ge valfriheten tillbaka till familjerna. Vi kräver därför en vård baserad på en helhetssyn och kontinuitet under graviditet, förlossning och spädbarnstid. Alla födande och familjer ska ha rätt till trygg vård och kontinuerligt stöd av en barnmorska, om så önskas.
Vi kräver trygga och säkra förlossningar för alla, i hela landet. Vi vill kunna vända oss till experter med vår oro och våra frågor, inte ringa 1177 – som Ella Bohlin föreslår.
Födelsevrålet
Joanna Backman
Maria Ceder Engebretzen
Emma Pettersson Hernandez
Naima Agnaou
Valeria Hedman
Cecilia Wong
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
