Folkbildningen bibehåller vårt demokratiska samhälle

Ledare Det är synd – och farligt – att inte fler rasar över att Sverigedemokraterna, men också Moderaterna, vill göra stora neddragningar i något av det svenskaste vi har – folkbildning. 

Det är sällan kulturpolitiken ens nämns i partiledardebatter eller i de analyser och rapporteringar som följer med att regeringens budget eller oppositionens skuggbudgetar presenteras. Det är synd, för kulturområdet betyder mer för att bibehålla vårt demokratiska samhälle än vad man kan tro. Och det är synd att inte fler rasar över att SD, men också M, vill göra stora neddragningar i något av det svenskaste vi har – folkbildningen.

Folkbildningens själva essens bygger på tron på deltagarnas lust att lära och eget engagemang. Folkbildningen är en del av den demokratiska samhällsutvecklingen såväl som den individuella utvecklingen som människa och medborgare och dess kärna är folkhögskolornas och studieförbundens verksamheter. Exakt de delar som Sverigedemokraterna vill demontera.

»Vad händer med folkbildningen när Sverigedemokraterna (SD) får bestämma?« undrar ABF i ett inlägg på sin hemsida med anledning av att det i SD:s budgetmotion står att partiet vill minska det generella stödet till folkbildningen med 905 miljoner kronor för 2021, 940 miljoner för 2022 och 788 miljoner kronor för 2023. Budgetposten »Särskilda insatser inom folkbildningen« ska dessutom sänkas med 140 miljoner kronor för 2021 och 100 miljoner kronor för 2022.

Det är knappast mindre utbildning och bildning som gör Sverige starkare.

Totalt vill SD skära i folkbildningen med över en miljard kronor under de kommande två åren. Det är enorma summor, särskilt med vetskap om att i genomsnitt två tredjedelar av kommunernas stöd till studieförbunden redan har dragits ner de senaste 25 åren. Samma utveckling har folkbiblioteken mött, som minskat med en tredjedel sedan mitten på 90-talet.

Själva syftet med att staten stödjer folkbildningen är att dess verksamheter stärker och utvecklar demokratin, att det möjliggör att människor kan påverka sin livssituation, att det skapar engagemang att delta i samhällsutvecklingen, att utbildningsklyftor utjämnas och att bildnings- och utbildningsnivån i samhället generellt höjs och att intresset för och delaktigheten i kulturlivet ökar. Det är knappast mindre utbildning och bildning som gör Sverige starkare, inte minst mitt under en pandemi, vars negativa konsekvenser på människors liv och samhällets själva konstitution vi vet kommer att påverkas kraftigt för lång tid framöver.

Ett demokratiskt samhälle måste ha medborgare som kan och ges möjlighet att delta i de demokratiska processerna.

Med anledning av SD:s kulturbudget skrev Lawen Redar (S) och Mike Enocksson för några dagar sedan i en debattartikel hos Dagens Arena att »den som har makten över kulturen i ett samhälle kan ta makten över det politiska medvetandet.«

Det är ord som är viktiga att minnas när det blir så här uppenbart att Sverigedemokraternas syn på folkbildningens roll i samhället vittnar om både kunskapsförakt, klassförakt och i förlängningen ett demokratiförakt.