Det öppna samhällets värderingar grundläggs inte utan målmedvetna satsningar på bildningens, folkbildningens och kulturens fält, skriver fyra debattörer.
Sverige anses vara ett öppet samhälle. Som sådant grundar det sig på omistliga mänskliga värden som frihet, rättvisa, jämlikhet och jämställdhet. Dessa kan dock aldrig uppnås om inte samhället tillhandahåller sina medborgare reella möjligheter att utveckla sina inneboende förmågor. Ingen kultur och inget samhälle har någonsin kunnat utvecklas till fullkomlighet och inga värden kan någonsin betraktas som slutgiltiga. Kulturen är ingen gåva utan en landvinning, som ständigt behöver omskapas, försvaras och vidareutvecklas.
Samhälleliga värden ges olika innebörd i olika tider och av olika generationer. Ständigt omprövas värdenas innehåll och förändras för att bättre anpassas till nya omständigheter. I slutändan är det alltid människor som definierar vad det goda, det sköna och det rätta är eller bör vara. Det är individer med unika erfarenheter och förmågor, som formar sig själva och samhället i kommunikation och i mellanmänskliga relationer.
Anmärkningsvärt att det finns politiska krafter i Sveriges Riksdag i dag som inte förstår det unika, värdefulla och världskända kulturarv som folkbildningen är
Det öppna samhällets värderingar grundläggs emellertid inte utan målmedvetna satsningar på bildningens, folkbildningens och kulturens fält, där individerna utvecklas till allsidiga, harmoniska och ansvarskännande samhällsvarelser.
Dagens svenska samhällsmodell kan inte förstås utan tidigare generationers engagemang i olika sammanslutningar och utan det samhällsunderstödda folkbildningsarbetet. Redskapen i detta arbete består av möten, föreningar och studier i, inte minst, studiecirklar där människor samlas regelbundet och fördjupar sig i angelägna frågor. I dessa möten lär sig människor nytt om mycket, men framför allt något om sig själva och samhället de lever i. Detta började i en tid av stora samhällsförändringar som omvandlade Sverige till ett välmående industriland.
Studier i studiecirklar är ett sätt att upprätthålla tidigare kunskaper, att hålla sig informerad om vad som händer i världen och att hänga med i den tekniska utvecklingen.
Cirklar hjälper en att skaffa sig nya kunskaper för att klara sig i vardagen eller olika uppdrag i föreningar.
Många deltar för att skaffa sig baskunskaper och förbereda sig för vidare studier eller skaffa sig kunskaper som man har glädje av och nytta i arbetslivet.
Många upplever att studierna berikar dem som människor genom att de får bättre förståelse av sig själv och andra.
Studiecirkeldeltagandet fyller, dessutom en viktig social funktion. I studiecirklar träffar man andra med liknande intressen men kanske med annan bakgrund eller livssituation. På det sättet utvidgar man sitt sociala kontaktnät över sociala, kulturella och yrkesmässiga gränser.
För många som står utanför arbetslivet (pensionärer och arbetslösa) är studiecirkeln också en väg att få struktur på dagen och tillvaron.
Tre drag utmärker studiecirklarna från andra studier: den kollektiva lärandemiljön (man lär sig av varandra), de fria arbetsformerna och det demokratiska samtalet.
Samtalet som pedagogisk form innebär att deltagarna tränas i att uttrycka sig, att argumentera och hävda sina ståndpunkter och åsikter. Samtalet kräver samtidigt respekt för andra och deras åsikter.
Att förstå andra innebär också en vilja och en beredskap att låta sig påverkas.
Detta är viktigt för hur åsiktsbildningen, det offentliga samtalet och demokratin formas i samhällslivet.
Det moderna Sverige är byggt på upplysningens idéer där strävan har varit att skapa ett samhälle som gör människorna fria och orädda. Drivkraften är alltjämt hoppet om ett humant samhälle av delaktiga, respekterade och behövda medborgare som kommunicerar och skapar i en anda av gemenskap. Målet är ett demokratiskt och rättvist samhälle
- styrt av förnuft och klokhet, kunskap och bildning
- befolkat av fria och bildade människor, som bryr sig om varandra,
- engagerat i gemensamma angelägenheter och med ansvar för vår gemensamma framtid som inte delas i ”svenskar” eller ”invandrare”, ”kristna”, ”muslimer” eller ”judar”, ”rika” eller ”fattiga”, ”män” eller ”kvinnor” utan formas av jämställda medborgare med reella möjligheter att utveckla hela sin potential. Som tänker olika men är lika värda, som tror på olika ”gudar” men visar respekt för varandra. Som har gemensamma mål och delar samma humanistiska värderingar.
Ett sådant samhälle är folkbildningens och demokratins samhälle.
Ett demokratiskt samhälle är ett integrerat samhälle som befolkas av upplysta och politiskt aktiva medborgare. Vi kan aldrig utveckla demokratiska institutioner, organisationer, föreningar och arbetsplatser om vi själva inte får möjlighet att utveckla våra inneboende resurser och våra själsliga förmögenheter.
Den stora demokratin är beroende av den lilla demokratin, i form av attityder och beredskapen att inse värdet i att respektera den andres rätt till ett värdigt liv, rätten att forma sin särart och rätt att bruka det egna förnuftet. Det som är bra för oss är bra även för den andra, för att använda en gammal visdom.
När vi ser och erkänner varandra då faller fördomar och den toxiska främlingsfientligheten och egoismen.
Det är anmärkningsvärt att det finns politiska krafter i Sveriges Riksdag i dag som inte förstår det unika, värdefulla och världskända kulturarv som folkbildningen är och dess betydelse för landets och medborgarnas utveckling. Eller är det vetskapen om just detta arv och denna betydelse som driver fram attackerna mot folkbildningen? Hur ska denna bildningsfientliga politik gentemot folkbildningens institutioner med kraftiga reduceringar av statsbidraget egentligen förstås? Svaret är inte minst skyldigt från de regeringspartier som historiskt bidragit till att folkbildningen blivit en så omistlig del av svensk demokrati.
Petros Gougoulakis, Professor i pedagogik vid Stockholms universitet
Adnan Can, Konsult och folkbildare
Susanne Söderling, Ombudsman ABF Södertälje-Nykvarn
Tommy Waidelich, fd riksdagsledamot och Europaparlamentariker (S)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
