Sedan 1994 har så kallade folkinitiativ kunnat begära lokala folkomröstningar i Sverige. Erfarenheten är dyster. Nittio procent av alla initiativ har stoppats av kommunfullmäktige. Med de ändringar i grundlagen som riksdagen beslutade om förra veckan gäller nya regler. Det kommer att krävas fler namn, minst tio procent av invånarna, men de folkvalda får också svårare att säga nej.

Samtidigt införs så kallade medborgarinitiativ i EU. I Lissabonfördraget ingår att unionens medborgare ska kunna lägga fram lagförslag, precis som parlamentet och kommissionen kan. Mer exakta regler och digitala verktyg är på väg. Om en miljon medborgare i minst nio länder skriver under ett förslag måste det behandlas. I Sverige krävs 15 000 underskrifter för att räknas.

I den entusiastiska boken Folkinitiativ skriver opinionsbildaren Bruno Kaufmann och Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson att EU:s direktdemokratiska fönster kommer ”att förändra vår roll som EU-medborgare”.

I sin bok listar de alla folkinitiativ till kommunala folkomröstningar sedan 1994. Den uppenbarar vad som engagerar medborgare – och var de känner maktlöshet gentemot det politiska systemet. Påfallande många initiativ har handlat om utveckling, nedläggning eller privatisering av offentlig sektor – samt den klassiska tvistefrågan hur vägar ska dras. Det är dessa initiativ som nästan alla stoppats.

Ett vanligt argument mot folkomröstningar är att medborgarna saknar överblick och omdömesförmåga. Men redan för hundra år sedan menade den amerikanska filosofen John Dewey att det var i de mest komplicerade och viktiga frågorna folket var som mest lämpligt att fatta direkt avgörande beslut. Detaljsnickrandet var däremot experterna bäst på.

I många av USA:s delstater har folkinitiativ varit möjliga sedan förra sekelskiftet. En amerikansk valsedel kan ge mental förlamning. I Kalifornien 2008 fanns 34 delstatliga folkomröstningar plus de lokala. I samma delstat har en demokratisk möjlighet vänts till en mardröm. Ursprungligen drevs initiativ av besjälade aktivister som knackade dörr. Nu har de förvandlats till big business. Effektiva företag säljer sina tjänster att fixa fram namnunderskrifter. Som en effekt har folkinitiativen tredubblats – men knappast demokratin.

Kaliforniens politiska handlingskraft har bakbundits. ”The system is broken”, skriver Lillian Rubin i tidskriften Dissent. Nu höjs kraven på konstitutionella förändringar där initiativen regleras hårdare. De kommer inte från den politiska eliten – utan från medborgare, folkrörelser och demokratiaktivister.

Förändringarna i Sverige och EU är viktiga. Men demokratins idé om alla medborgares absoluta jämlikhet kan snabbt förfuskas av glad aningslöshet.