Sommarens personalbrist i sjukvården visar att det är hög tid att ställa köksbordsargumenten mot konsekvenserna för kvinnodominerade och samhällskritiska verksamheter som vård och omsorg.
Vårdförbundet larmar i en ny rapport om bristen på personal i vården. Mest omtalad är bristen på sjuksköterskor, men när elefanten vid namn snedfördelad föräldraförsäkring går genom rummet tittar alla åt ett annat håll. Det är dags att vi slutar med det.
Enligt Socialstyrelsen arbetar i dag nära 104 000 sjuksköterskor i vården. Det handlar i huvudsak om medlemmar i Vårdförbundet. Av dessa är cirka 11 500 män och 92 500 kvinnor. Låt oss anta att sjuksköterskor får barn som alla andra, ungefär två var, det ena när de är 28 år gamla och det andra när de fyllt 31. Om åldersfördelningen är jämn innebär det cirka 2 600 medarbetare som är 28 och lika många som är 31. Totalt får alltså 5 200 sjuksköterskor barn varje år. Av dessa är 4 625 kvinnor och 575 män.
Om vi återigen antar att sjuksköterskor är som folk är mest tar kvinnorna föräldraledigt i 11,4 månader per barn och männen 3,6. Totalt innebär det årligen cirka 54 800 månaders frånvaro för föräldraledighet för sjuksköterskor. Det motsvarar 4 566 tjänster. Om vi med en pappamånad till kan ändra uttaget så att kvinnorna tar ut 10,4 månader och männen 4,6 blir frånvaron i stället cirka 50 750 månader motsvarande 4 229 tjänster. En pappamånad till ger alltså vården tillgång till mer än 330 sjuksköterskor på årsbasis!
Det är tjänster som nu måste besättas med vikariat och som leder till stängda avdelningar när personal inte finns att tillgå. Värst blir det förstås på sommaren när det också är semestertider. Ytterst drabbas patienterna och den personal som jobbar. Skulle vi komma till ett helt jämställt uttag av föräldraförsäkring handlar det om mer än 1 300 sjuksköterskor fler än i dag.
Argumenten mot fler så kallade pappamånader är väl kända. Det är hög tid att ställa köksbordsargumenten mot konsekvenserna för kvinnodominerade och samhällskritiska verksamheter som vård och omsorg. Det är nämligen lätt att glömma att föräldraförsäkringen inte enbart är en sak mellan staten och småbarnsfamiljen. Det finns åtminstone en part till – arbetsgivaren – och om denne är offentlig måste vi även se till alla oss andra. Vårdförbundet visar förtjänstfullt vad konsekvenserna av personalbristen blir för de som jobbar.
Ytterligare en pappamånad, alltså en föräldraförsäkring med mer tid öronmärkt för barnens respektive föräldrar skulle minska det snedfördelade uttaget och snabbt ge vården och andra kvinnodominerade verksamheter tillgång till mer personal. Varje månad som flyttas från kvinnan till mannen ger vården tillgång till över 300 sjuksköterskor som inte är tillgängliga i dag.
Johan Enfeldt, landstingskandidat (FP) i Uppsala län
Lina Nordquist, sjukvårdspolitisk talesperson Liberala Kvinnor respektive
Artikeln är tidigare publicerad i Dagens Samhälle.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
