I Sverige har en handfull ursäkter framförts till svenska romer från olika politiska nivåer, men aldrig från statsministern, skriver Jenny Jansson Pearce och Ylva L. Hartmann.
Förra veckan bad Norges statsminister Erna Solberg landets romer om ursäkt för den diskriminering de fått utstå, hon kallar det en mörk del av landets historia.
Fonden för mänskliga rättigheter anser att även Sveriges statsminister bör be romerna i landet om ursäkt för de övergrepp de fått utstå genom historien. Det är en av 17 rekommendationer vi presenterar i granskningen ”Har Sveriges romer fått upprättelse?” som släpps i dag.
Tvångssteriliseringar, tvångsomhändertaganden och kartläggningar har under 1900-talet varit en del av svenska romers vardag. Många kränkningar tillhör inte bara det förflutna utan fortlever i högsta grad än i dag. Många människor som utsatts för människorättskränkningar vill få ett erkännande för sina upplevelser och en ordentlig ursäkt.
Syftet med officiella ursäkter är ofta att i bred bemärkelse erkänna det som tidigare förtigits och att människor som drabbats ska få en byggsten på plats för att kunna gå vidare. Ett exempel på omfattande arbete med officiella ursäkter för människorättskränkningar återfinns i Australiens upprättelsearbete för kränkningar mot aboriginer. Officiella ursäkter har ett starkt symbolvärde där statens ansvar för mänskliga rättigheter är utgångspunkten. Det blir därför avgörande vem den framförs av, var detta görs och hur.
För att ursäkten ska få störst genomslag bör den komma från den högsta politiska nivån. I Sverige har en handfull ursäkter framförts till svenska romer från olika politiska nivåer, men aldrig från Sveriges statsminister.
Fonden för mänskliga rättigheter arbetar internationellt med upprättelse för människorättskränkningar. Arbetet utgår ifrån övergångsrättvisa, ett begrepp som omfattar olika processer en stat använder för att komma till rätta med massiva kränkningar av mänskliga rättigheter: sanningssökande, rättegångsförfaranden, ersättning, officiella ursäkter, minnesmärken och institutionella reformer.
Internationell erfarenhet visar att flera och kompletterande åtgärder behövs för att få till stånd reell upprättelse. En del har gjorts i Sverige för att ta itu med diskriminering och kränkningar men vår granskning visar att mycket återstår. En mängd romska organisationer och sakkunniga har varit ett stöd i arbetet med granskningen.
I granskningen rekommenderar vi också att permanenta minnesmärken bör uppföras för att erkänna övergreppen mot Sveriges romer, bidra till deras upprättelse och förhindra framtida kränkningar. Ofta efterfrågas minnesmärken som en del av ett tydligt erkännande av människorättskränkningar. I Italien byggdes en skola på den plats där 770 civila mördats under andra världskriget. Skolan bjuder in ungdomar för att studera hur historiska händelser kan hjälpa till att förhindra framtida kränkningar.
Kränkningarna mot romer i Sverige har varit omfattande men det svenska samhället har i allmänhet begränsad kännedom om detta. Det saknas fysiska minnesmärken som synliggör romernas historia och kultur i Sverige. Det behövs för att öka kunskapen och för att stärka romers förtroende för majoritetssamhället.
Sverige anser sig ofta vara ett land med bra betyg i mänskliga rättigheter. I realiteten får vi i många avseenden underkänt – upprättelse för kränkningar av romers rättigheter är ett av dessa.
Jenny Jansson Pearce, generalsekreterare, Fonden för mänskliga rättigheter
Ylva L. Hartmann, ansvarig för övergångsrättvisa och folkrättsexpert, Fonden för mänskliga rättigheter
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
