debatt Alla kommer någon gång att bli beroende av god omsorg och vård. Därför är det förakt som somliga visar för vård- och omsorgsarbetares villkor svårbegripligt, skriver vårdaren Petra Thorgren.
Länge har jag undrat över motsägelsen i att familjen av många människor nämns som det viktigaste och högst prioriterade i livet, samtidigt som det helt normaliserats att de som tar hand om släktingarna är underbetalda och överarbetade.
Lisa Magnusson skriver i en ledare (DN 30/9) om dålig behandling av vårdpersonal i samband med corona, och hon är något på spåren när hon skriver att det kanske inte enbart handlar om tanklöshet och arrogans, ”Måhända har det också att göra med idén om vårdyrken som en sorts kall. Många som jobbar i denna sektor är ju idealister …”
Snarare än idealism skulle jag säga att det handlar om ett systematiskt utnyttjande av egenskapen empati. Att inte kunna göra sitt allra bästa och mesta för människor med behov av psykiskt eller fysiskt stöd är nedbrytande – för den med empatisk förmåga.
De som anser att undersköterskor borde byta jobb eller skylla sig själva om de vill ha bättre arbetsvillkor och lön borde i min mening få ligga hjälplösa i sin egen skit och svälta när de blir sjuka eller gamla. Även ett riktigt uselt och oprofessionellt bemötande tycker jag att de förtjänar.
De får väl skylla sig själva eller byta värderingar!
Bemötande kanske är ett ord många inte har reflekterat särskilt över? Bemötande kan bland annat handla om att hantera människors ilska och frustration, ge tröst, berätta att en närstående dött eller att göra det där oformulerbara magiska som gör att dementa Agda faktiskt orkar och vågar ta sig in i duschen åtminstone en gång i veckan. En vårdarbetare går naturligtvis inte heller in i politiska eller alltför privata diskussioner med anhöriga eller brukare. De ger omvårdnad efter behov och lagstiftning, tyvärr då oavsett brukarens inställning till deras löneutveckling.
Har du riktigt stor otur så har vi alla faktiskt hunnit byta yrke helt när du blir krasslig och klen.
Missuppfattningen om till exempel undersköterskor som en massa av personlighetslösa slöhögar som inte orkat utbilda sig, är förstås så dum att den faller tillbaks på dem som uttrycker dem. Det vill säga på Gudrun Sjödén bland annat (SVD 3/3 2018).
Många väljer att arbeta i omsorgen eftersom att de vill arbeta med människor, och göra något som känns genuint meningsfullt. Det är sant att det ger viss glädje att kunna hjälpa andra, men det är inte nog. Även vårdarbetare önskar en inkomst, arbetstider och en stressnivå som möjliggör ett eget hälsosamt och innehållsrikt liv.
Karin Svanborg Sjövall tidigare VD vid Timbro (Agenda 27/9) tillhör dem som borde få usel omvårdnad när hon i framtiden kommer att behöva den. Hon menar apropå undersköterskor att eftersom att det är ”en dålig affär för många kvinnor att arbeta i offentlig sektor” borde de söka sig någon annanstans.
Karin, försök förstå detta; det finns människor som inte tycker att meningen med livet är att göra bra affärer, men även du och dina anhöriga kommer förr eller senare att behöva dessa människors tjänster. Däremot har du ingenting att erbjuda dem som de behöver eller vill ha. Ingenting. Har du tänkt på det? Du ligger på minus skulle jag säga, är en samhällsbelastning rentav.
Har du riktigt stor otur så har vi alla faktiskt hunnit byta yrke helt när du blir krasslig och klen (Gudrun är ju lite äldre så kanske finns någon desperat stackare kvar till henne, någon som är så stressad att den blandar ihop medicinerna och glömmer bort att fixa lunch).
Jag tycker det är förvånande att folk vågar uttala sig så negativt om vårdarbetare, förstår ni verkligen inte vilken makt vi har?
Petra Thorgren, vårdare
Fotnot:
Naturligtvis vill jag inte uppmana kollegor till dåligt vårdarbete. Nej vi bestraffar varken rasister, sexister eller kapitalister, det vore oetiskt. Och att vidta åtgärder som en verklig strejk är ju svårt för oss utan att orsaka skada.
Däremot önskar jag att arbetarklassen bildade gemensam front. Sopgubbar och städare unite. Er makt är inte heller liten, och er position bättre. Låt sopbergen och snusket växa hos över- och medelklassen där det hör hemma tills de skärper sig. Vi tar hand om era släktingar så länge.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
